111 Ate
| 111 Ate | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | C. H. F. Peters |
| Upptäcktsplats | Clinton |
| Upptäcktsdatum | 14 augusti 1870 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 111 Ate |
| Alternativnamn | A870 PA, 1935 AA, A911 KE |
| Uppkallad efter | Ate[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 14 mars 2012 | |
| Aphelium | 2,86097605 AU 427 995 925 km |
| Perihelium | 2,326 AU 347 964 650 km |
| Halv storaxel | 2,59348802 AU 387 980 286 km |
| Excentricitet | 0,1031383 |
| Siderisk omloppstid | 1 525,54421 d (4,18 år) |
| Medelomloppshastighet | 18,480 km/s |
| Medelanomali | 172,40896° |
| Inklination | 4,93117° |
| Longitud för uppstigande nod | 305,7695° |
| Periheliumargument | 167,0248° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 134,55[3] km |
| Massa | 2,6×1018 kg |
| Synodisk rotationsperiod | 22,2[3] h |
| Albedo | 0,0605[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~173 |
| Spektraltyp | C[3] |
| Absolut magnitud (H) | 8,02 |
111 Ate eller A870 PA är en asteroid upptäckt 14 augusti 1870 av astronomen Christian Heinrich Friedrich Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Ate inom grekisk mytologi.[2]
Referenser
- ↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 18 juni 2009
- 1 2 Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 23. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA23&dq=111+Ate&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=111%20Ate&f=false. Läst 30 april 2015
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser on Ate” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 2 januari 2012. https://www.webcitation.org/64O514WY8?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=111. Läst 2 januari 2012.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 111 Ate från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||