12136 Martinryle
| 12136 Martinryle | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (12136) Martinryle |
| Alternativnamn | 3045 P-L, 1990 RM2[1] |
| Uppkallad efter | Martin Ryle[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eunomia-asteroid[3] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 9 augusti 2022 | |
| Aphelium | 3,0742 AU |
| Perihelium | 2,2144 AU |
| Halv storaxel | 2,6443 AU |
| Excentricitet | 0,1625 |
| Siderisk omloppstid | 1570,6 d (4,30 år) |
| Medelanomali | 180,981° |
| Inklination | 12,750° |
| Longitud för uppstigande nod | 332,345° |
| Periheliumargument | 337,460° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 5,64 km |
| Synodisk rotationsperiod | 6,97 h |
| Albedo | 0,350 |
| Absolut magnitud (H) | 13,39 |
12136 Martinryle eller 3045 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter nobelpristagaren Martin Ryle.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 6 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser 12136 Martinryle” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=12136. Läst 16 augusti 2022.
- 1 2 ”Minor Planet Center 12136 Martinryle” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=12136. Läst 16 augusti 2022.
- 1 2 ”AstDyS 12136 Martinryle” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=12136. Läst 27 augusti 2022.
| |||||||||||