16525 Shumarinaiko
| 16525 Shumarinaiko | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Kazuro Watanabe, Kin Endate |
| Upptäcktsplats | Kitami-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 14 februari 1991 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (16525) Shumarinaiko |
| Alternativnamn | 1991 CU2, 1996 TE51[1] |
| Uppkallad efter | Shumarinai[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[3] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 21 november 2025 | |
| Aphelium | 2,7325 AU |
| Perihelium | 2,0665 AU |
| Halv storaxel | 2,3995 AU |
| Excentricitet | 0,1387 |
| Siderisk omloppstid | 1357,6 d (3,71 år) |
| Medelanomali | 105,065° |
| Inklination | 2,421° |
| Longitud för uppstigande nod | 7,572° |
| Periheliumargument | 181,293° |
| Månar | 1 st |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 5,25 km |
| Synodisk rotationsperiod | 2,59 h |
| Albedo | 0,306 |
| Absolut magnitud (H) | 13,80 |
16525 Shumarinaiko eller 1991 CU2[1] är en asteroid i huvudbältet. Asteroiden upptäcktes den 14 februari 1991 av de båda japanska astronomerna Kazuro Watanabe och Kin Endate vid Kitami-observatoriet. Den är uppkallad efter den japanska sjön Shumarinai.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[3]
Asteroidmåne
2013 upptäcktes en asteroidmåne i omloppsbana runt asteroiden.
Referenser
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser 16525 Shumarinaiko” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=16525. Läst 7 mars 2026.
- 1 2 ”Minor Planet Center 16525 Shumarinaiko” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=16525. Läst 7 mars 2026.
- 1 2 ”AstDyS 16525 Shumarinaiko” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=16525. Läst 7 mars 2026.
| |||||||||||