| 1713 Bancilhon |
| Upptäckt[1] |
|---|
| Upptäckare | Louis Boyer |
|---|
| Upptäcktsplats | Algerobservatoriet |
|---|
| Upptäcktsdatum | 27 september 1951 |
|---|
| Beteckningar |
|---|
| MPC-beteckning | (1713) Bancilhon |
|---|
| Alternativnamn | 1951 SC, 1931 RW, 1958 VR[1] |
|---|
| Uppkallad efter | Odette Bancilhon[2] |
|---|
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
|---|
| Omloppsbana[3] |
|---|
| Epok: 21 januari 2022 |
| Aphelium | 2,639 AU |
|---|
| Perihelium | 1,817 AU |
|---|
| Halv storaxel | 2,228 AU |
|---|
| Excentricitet | 0,1846102 |
|---|
| Siderisk omloppstid | 3,33 år |
|---|
| Medelomloppshastighet | 19,96 km/s |
|---|
| Medelanomali | 70,92° |
|---|
| Inklination | 3,746° |
|---|
| Longitud för uppstigande nod | 61,11° |
|---|
| Periheliumargument | 256,3° |
|---|
| Fysikaliska data[1] |
|---|
| Diameter | 5,7 km |
|---|
| Albedo | 0,259 |
|---|
| Absolut magnitud (H) | 13,35[3] |
1713 Bancilhon eller 1951 SC[1] är en asteroid i huvudbältet. 1713 Bancilhon upptäcktes den 27 september 1951 av den franske astronomen Louis Boyer vid Algerobservatoriet. Den har fått sitt namn efter den franska astronomen Odette Bancilhon.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 5 kilometer.