2041 Lancelot
| 2041 Lancelot | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2041) Lancelot |
| Alternativnamn | 2523 P-L, 1972 XO2, 1973 AP3[1] |
| Uppkallad efter | Lancelot[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,785 AU |
| Perihelium | 2,544 AU |
| Halv storaxel | 3,164 AU |
| Excentricitet | 0,1961086 |
| Siderisk omloppstid | 5,63 år |
| Medelomloppshastighet | 16,74 km/s |
| Medelanomali | 311,0° |
| Inklination | 2,983° |
| Longitud för uppstigande nod | 134,0° |
| Periheliumargument | 273,3° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 16,8 km |
| Albedo | 0,082 |
| Absolut magnitud (H) | 12,61[3] |
2041 Lancelot eller 2523 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Lancelot i den keltiska mytologin.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 16 kilometer.
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 2041 Lancelot” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2041. Läst 9 april 2018.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2041) Lancelot. Springer Berlin Heidelberg. sid. 162. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2042. Läst 9 april 2018
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||