2490 Bussolini
| 2490 Bussolini | |
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäcktsplats | Félix Aguilar-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 3 januari 1976 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2490) Bussolini |
| Alternativnamn | 1976 AG, 1962 WN2, 1977 KK, 1978 NT3, 1978 QH[1] |
| Uppkallad efter | Juan Bussolini[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eunomia-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,952 AU |
| Perihelium | 2,267 AU |
| Halv storaxel | 2,610 AU |
| Excentricitet | 0,1312765 |
| Siderisk omloppstid | 4,22 år |
| Medelomloppshastighet | 18,44 km/s |
| Medelanomali | 23,03° |
| Inklination | 12,95° |
| Longitud för uppstigande nod | 212,4° |
| Periheliumargument | 211,4° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 11,7 km |
| Synodisk rotationsperiod | 24 h |
| Albedo | 0,223 |
| Absolut magnitud (H) | 12,06[4] |
2490 Bussolini eller 1976 AG[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 3 januari 1976 av Félix Aguilar-observatoriet. Den är uppkallad efter astronomen Juan Bussolini.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 11 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eunomia.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 2490 Bussolini” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2490. Läst 19 juni 2018.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (2490) Bussolini. Springer Berlin Heidelberg. sid. 203. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2491. Läst 19 juni 2018
- 1 2 ”AstDyS 2490 Bussolini” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2490. Läst 11 juli 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||
_Bussolini.png)