2618 Coonabarabran
| 2618 Coonabarabran | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Eleanor F. Helin, Schelte J. Bus |
| Upptäcktsplats | Siding Spring-observatoriet |
| Upptäcktsdatum | 25 juni 1979 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (2618) Coonabarabran |
| Alternativnamn | 1979 MX2, 1975 VP6, 1975 XS3[1] |
| Uppkallad efter | Coonabarabran[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,386 AU |
| Perihelium | 2,664 AU |
| Halv storaxel | 3,025 AU |
| Excentricitet | 0,1192886 |
| Siderisk omloppstid | 5,26 år |
| Medelomloppshastighet | 17,13 km/s |
| Medelanomali | 339,4° |
| Inklination | 9,220° |
| Longitud för uppstigande nod | 281,3° |
| Periheliumargument | 76,47° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Dimensioner | 12,3 km |
| Albedo | 0,183 |
| Absolut magnitud (H) | 12,52[4] |
2618 Coonabarabran eller 1979 MX2[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 25 juni 1979 av de båda amerikanska astronomerna Eleanor F. Helin och Schelte J. Bus vid Siding Spring-observatoriet. Den är uppkallad efter orten Coonabarabran vid vilken Siding Spring-observatoriet är placerat.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 12 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 2618 Coonabarabran” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=2618. Läst 18 maj 2018.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – 2618 Coonabarabran. Springer Berlin Heidelberg. sid. 214. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_2619. Läst 18 maj 2018
- 1 2 ”AstDyS 2618 Coonabarabran” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=2618. Läst 29 oktober 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||