2777 P-L
| 14287 2777 P-L | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (14287) 2777 P-L |
| Alternativnamn | 2777 P-L, 1989 GQ[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[2] |
| Omloppsbana[1] | |
| Epok: 13 september 2023 | |
| Aphelium | 2,8043 AU |
| Perihelium | 2,0096 AU |
| Halv storaxel | 2,4069 AU |
| Excentricitet | 0,1650 |
| Siderisk omloppstid | 1363,9 d (3,73 år) |
| Medelanomali | 43,292° |
| Inklination | 2,928° |
| Longitud för uppstigande nod | 159,418° |
| Periheliumargument | 100,031° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 3,23 km |
| Albedo | 0,387 |
| Absolut magnitud (H) | 14,63 |
2777 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet.
Asteroiden har en diameter på ungefär 3 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[2]
Referenser
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser 2777 P-L” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=14287. Läst 27 februari 2024.
- 1 2 ”AstDyS 2777 P-L” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=14287. Läst 27 februari 2024.
| |||||||||||