3243 Skytel
| 3243 Skytel | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäcktsplats | Harvard College Observatory |
| Upptäcktsdatum | 19 februari 1980 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3243) Skytel |
| Alternativnamn | 1980 DC[1] |
| Uppkallad efter | Sky and Telescope magazine[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,353 AU |
| Perihelium | 2,724 AU |
| Halv storaxel | 3,038 AU |
| Excentricitet | 0,1034463 |
| Siderisk omloppstid | 5,3 år |
| Medelomloppshastighet | 17,09 km/s |
| Medelanomali | 227,3° |
| Inklination | 9,330° |
| Longitud för uppstigande nod | 349,2° |
| Periheliumargument | 288,0° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 10,4 km |
| Albedo | 0,177 |
| Absolut magnitud (H) | 12,55[4] |
3243 Skytel eller 1980 DC[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 19 februari 1980 av Harvard College Observatory. Den är uppkallad efter Sky and Telescope magazine.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 10 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 3243 Skytel” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3243. Läst 2 oktober 2018.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3243) Skytel. Springer Berlin Heidelberg. sid. 269. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3244. Läst 2 oktober 2018
- 1 2 ”AstDyS 3243 Skytel” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3243. Läst 19 juli 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||