3293 Rontaylor
| 3293 Rontaylor | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Palomar–Leiden survey, T. Gehrels, CJ van Houten, I van Houten-Groeneveld |
| Upptäcktsplats | Palomarobservatoriet |
| Upptäcktsdatum | 24 september 1960 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (3293) Rontaylor |
| Alternativnamn | 4650 P-L, 1953 XB, 1970 GN1, 1981 ES[1] |
| Uppkallad efter | Ronald C. Taylor[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Nysa-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 2,733 AU |
| Perihelium | 2,064 AU |
| Halv storaxel | 2,399 AU |
| Excentricitet | 0,1395341 |
| Siderisk omloppstid | 3,72 år |
| Medelomloppshastighet | 19,23 km/s |
| Medelanomali | 319,2° |
| Inklination | 2,140° |
| Longitud för uppstigande nod | 9,551° |
| Periheliumargument | 207,5° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 4,4 km |
| Albedo | 0,245 |
| Absolut magnitud (H) | 14,06[4] |
3293 Rontaylor eller 4650 P-L[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 24 september 1960 av den nederländsk-amerikanske astronomen Tom Gehrels och det nederländska astronomparet Ingrid van Houten-Groeneveld och Cornelis Johannes van Houten vid Palomarobservatoriet. Den är uppkallad efter Ronald C. Taylor.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 14 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Nysa.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 3293 Rontaylor” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=3293. Läst 16 april 2018.
- 1 2 Schmadel, Lutz D. (2003). Dictionary of Minor Planet Names – (3293) Rontaylor. Springer Berlin Heidelberg. sid. 274. ISBN 978-3-540-29925-7. https://link.springer.com/referenceworkentry/10.1007/978-3-540-29925-7_3294. Läst 16 april 2018
- 1 2 ”AstDyS 3293 Rontaylor” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=3293. Läst 19 oktober 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||