423 Diotima
| 423 Diotima | |
.png) Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva. | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | A. Chalois |
| Upptäcktsplats | Nice |
| Upptäcktsdatum | 7 december 1896 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 423 Diotima |
| Alternativnamn | 1896 DB, 1951 UV, 1975 LV, A896 XA |
| Uppkallad efter | Diotima[1] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[2] |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,177 AU |
| Perihelium | 2,962 AU |
| Halv storaxel | 3,069 AU |
| Excentricitet | 0,0350729 |
| Siderisk omloppstid | 5,38 år |
| Medelomloppshastighet | 17,00 km/s |
| Medelanomali | 244,9° |
| Inklination | 11,24° |
| Longitud för uppstigande nod | 69,37° |
| Periheliumargument | 199,4° |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 171×138[4] km 208,77[5] km |
| Massa | 1,6×1019[6] kg |
| Synodisk rotationsperiod | 4,775 h[5] |
| Albedo | 0,0515 |
| Spektraltyp | C |
| Absolut magnitud (H) | 7,33[3] |
423 Diotima eller 1896 DB är en av de största asteroiderna i asteroidbältet. Den upptäcktes 7 december 1896 av den franske astronomen Auguste Charlois i Nice. Asteroiden har fått sitt namn efter Diotima, en av Sokrates lärare.[1]
Referenser
- 1 2 Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 48. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA48&dq=423+Diotima&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=423%20Diotima&f=false. Läst 3 maj 2015
- 1 2 ”AstDyS 423 Diotima” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=423. Läst 26 oktober 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
- ↑ Vasundhara, R; Kuppuswamy, K; Ramamoorthy, S; Velu, C och Venkataramana, A. K (mars 2006). ”Occultation of 2UCAC 42376428 by (423) Diotima on 2005 March 06”. Indian Institute of Astrophysics Repository. http://prints.iiap.res.in/handle/2248/1850.
- 1 2 NASA JPL Small-Body Database Browser on 423 Diotima Läst 30 november 2008
- ↑ G. Michalak. ”Determination of asteroid masses II. (6) Hebe, (10) Hygiea, (15) Eunomia, (52) Europa, (88) Thisbe, (444) Gyptis, (511) Davida and (704) Interamnia”. A&A 374, 703-711 (2001). doi:. https://www.aanda.org/articles/aa/full/2001/29/aa10228/aa10228.html.
| |||||||||||