4243 Nankivell
| 4243 Nankivell | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | Pamela M. Kilmartin, Alan C. Gilmore |
| Upptäcktsplats | Mount John University Observatory |
| Upptäcktsdatum | 4 april 1981 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | (4243) Nankivell |
| Alternativnamn | 1981 GF1, 1983 SV, 1988 RQ9[1] |
| Uppkallad efter | Garry R. Nankivell[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet Eos-asteroid[3] |
| Omloppsbana[4] | |
| Epok: 21 januari 2022 | |
| Aphelium | 3,379 AU |
| Perihelium | 2,680 AU |
| Halv storaxel | 3,030 AU |
| Excentricitet | 0,1153984 |
| Siderisk omloppstid | 5,27 år |
| Medelomloppshastighet | 17,11 km/s |
| Medelanomali | 126,6° |
| Inklination | 8,997° |
| Longitud för uppstigande nod | 344,9° |
| Periheliumargument | 356,2° |
| Fysikaliska data[1] | |
| Diameter | 18,0 km |
| Albedo | 0,049 |
| Absolut magnitud (H) | 12,75[4] |
4243 Nankivell eller 1981 GF1[1] är en asteroid i huvudbältet som upptäcktes den 4 april 1981 av det nyzeeländska astronomparet Pamela M. Kilmartin och Alan C. Gilmore vid Mount John University Observatory. Den är uppkallad efter Garry R. Nankivell.[2]
Asteroiden har en diameter på ungefär 18 kilometer och den tillhör asteroidgruppen Eos.[3]
Referenser
- 1 2 3 4 ”JPL Small-Body Database Browser 4243 Nankivell” (på engelska). Solar System Dynamics. NASA/Jet Propulsion Laboratory. https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=4243. Läst 22 februari 2019.
- 1 2 ”Minor Planet Center 4243 Nankivell” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=4243. Läst 22 februari 2019.
- 1 2 ”AstDyS 4243 Nankivell” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=4243. Läst 2 november 2020.
- 1 2 Minor Planet Center Queries, uppdaterad 29 januari 2022.
| |||||||||||