75 Eurydike
| 75 Eurydike | |
| Upptäckt[1] | |
|---|---|
| Upptäckare | C. H. F. Peters |
| Upptäcktsplats | Clinton |
| Upptäcktsdatum | 22 september 1862 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 75 Eurydike |
| Alternativnamn | A862 SA, 1947 BC, 1958 SA |
| Uppkallad efter | Eurydike[2] |
| Småplanetskategori | Asteroidbältet |
| Omloppsbana[3] | |
| Epok: 27 augusti 2011 | |
| Aphelium | 3,49023693 AU 522 132 013 km |
| Perihelium | 1,8546947 AU 277 458 380 km |
| Halv storaxel | 2,67246581 AU 399 795 195 km |
| Excentricitet | 0,3059987 |
| Siderisk omloppstid | 1 595,75665 d (4,37 år) |
| Medelomloppshastighet | 18,215 km/s |
| Medelanomali | 49,59984° |
| Inklination | 5,00263° |
| Longitud för uppstigande nod | 359,4476° |
| Periheliumargument | 339,6436° |
| Fysikaliska data | |
| Diameter | 55,91[3] km |
| Massa | 1,8×1018 kg |
| Synodisk rotationsperiod | 5,357[3] h |
| Albedo | 0,1473[3] geometriskt |
| Yttemperatur | Medel: ~170 |
| Spektraltyp | M[3] |
| Absolut magnitud (H) | 8,96 |
75 Eurydike eller A862 SA är asteroid upptäckt 22 september 1862 av astronomen C. H. F. Peters i Clinton, New York. Asteroiden har fått sitt namn efter Eurydike, makan till Orfeus inom grekisk mytologi.[4]
Den är av spektraltyp M med en ljus yta som kan vara sammansatt av nickel-järn. Det finns även vissa inslag av silikater på ytan. Likheterna och det nära avståndet till 201 Penelope gör att man tror de har samma ursprung.[5]
Referenser
- ↑ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 april 2009
- ↑ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, 12 juni 2012, s. 20, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 ”JPL Small-Body Database Browser on Eurydike” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 15 november 2011. https://www.webcitation.org/63D1986NE?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=75. Läst 15 november 2011.
- ↑ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 20. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA20&dq=75+Eurydike&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=75%20Eurydike&f=false. Läst 28 april 2015
- ↑ V. V. Busarev (January 1998). ”Spectral Features of M-Asteroids: 75 Eurydike and 201 Penelope”. Icarus. sid. Volume 131, Issue 1, Pages 32-40. doi:. https://www.sciencedirect.com/science/article/abs/pii/S0019103597958474?via%3Dihub.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 75 Eurydike från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| |||||||||||