Abe Schwartz
| Abe Schwartz | |
Abe Schwartz, 2022. | |
| Född | 1881[1][2] Rumänien[3] |
|---|---|
| Död | 1963[1][2] |
| Medborgare i | USA |
| Sysselsättning | Pianist, kompositör[4], violinist |
| Redigera Wikidata | |
Abe Schwartz (jiddisch: אבּ שװארץ eller אייב שווארץ), född 1881 i närheten av Bukarest i Rumänien, död 1963 i Bronx i New York, var en rumänsk-amerikansk klezmerviolinist, kompositör, och orkesterledare. Hans musikkarriär varade från 1910-talet till 1940-talet, och i rollen som orkesterledare spelade han in skivor med flera av det tidiga nittonhundratalets största klezmermusiker i Amerika, inklusive Naftule Brandwein och Dave Tarras.
Biografi
Abe Schwartz föddes den 15 april 1881 i en judisk familj i Rumänien, men uppgifterna om hans tidiga liv är knapphändiga och tvetydiga. I dokumenten från hans migration till New York angav han sin födelseort som Mihaleni, men i Rumänien finns dock över ett dussin orter med detta namn. Schwartz emigrerade till USA med sina föräldrar någon gång mellan 1900 och 1902.[5][6] I USA gifte han sig så småningom med sin fru Rose och fick en son Louis, samt fyra döttrar: Mary, Ida, Bebe och Sylvia, som även medverkar på några inspelningar, ackompanjerade sin far på piano.
Under 1900- och 1910-talen arbetade Schwartz som dansbandsledare i New York och ingick i en grupp rumänskfödda klezmermusiker som Max Leibowitz, Abe Katzman och Milu Lemisch.[7][5] Under första världskriget var han verksam som musiker på Little Bessarabia Restaurant på East Houston Street.[8] Genom artist- och repertoarman David Nodiff rekryterades han av 1917 till Columbia Records där han organiserade inspelningar av ”etnisk musik” och rekryterade nya judiska artister.[9] Bland dessa talanger fanns klarinettisten Naftule Brandwein, som medverkade på flera av Schwartz inspelningar.[10] Som ”husets dirigent” inom bolagets utlandsavdelning satte Schwartz samman tillfälliga ensembler inför varje session, ofta utan skrivna arrangemang, vilket gav inspelningarna ett spontant och folkligt uttryck.[11]
År 1919 presenterade Schwartz sin första egenskrivna sång, "Dos Zekele mit Koilen", vilken han spelade inmed den jiddischspråkige sångaren Abraham Moskowitz, vilket innebar starten för Schwartz bana inom jiddischteaterns musikaliska värld.[12] Samma år spelade han också in ett antal icke-judiska inspelningar, under pseudonymer som Orkiestra Wiejska och Russky Narodny Orkestr.[12]
År 1920, inför en ny omgång klezmerinspelningar, försäkrade Schwartz upphovsrättsskydd för 35 melodier. Dessa finns i dag tillgängliga via USA:s kongressbibliotek.[12][13]
Schwartz mest kända melodi var Di Grine Kuzine.[14] Sången blev mycket populär och inspirerade flera liknande verk, bland annat Hyman Prizants Mayn Kuzine och Jacob Leiserowitzs Di Grine Kuizine.[14] Den spelades även in av artister som Abraham Moskowitz, Joseph Feldman och Morris Goldstein.[14] Låtens framgång gjorde till att Schwartz kom att skriva fler sånger till jiddischteatern.
När Naftule Brandwein lämnade Schwartz orkester år 1923 ersattes han av klarinettisten Schloimke (Sam) Beckerman.[15] År År 1927 medverkade Schwartz till att bilda Boiberiker Kapelye, en ensemble som uppträdde i radio och spelade in skivor under fem år. Gruppen bestod av framstående musiker som Dave Tarras, Alex Fiedel och Berish Katz.[16]
Schwartz fortsatte att komponera och spela in musik under 1930-talet och var yrkesverksam även under 1940-talet.[5] En av hans senare framgångar var inspelningen Ikh bin a Boarder bay mayn vayb, från 1941.[5] Enligt klarinettisten Marty Levitt, som spelade med honom 1949, hade Schwartz då fortfarande välbetalda framträdanden och betraktades av publiken som en ikon inom klezmermusiken.[17][17]
Under 1950-talet drog sig Schwartz tillbaka från musikbranschen.[5]
Schwartz dog på Morrisania Hospital i Bronx den 7 maj 1963, 75 år gammal.
Referenser
- 1 2 Faceted Application of Subject Terminology, FAST-ID: 15272871750224, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 MAK, PLWABN-ID: 9810662974905606.[källa från Wikidata]
- ↑ Carnegie Hall:s öppna data, juni 2017, Carnegie Hall agent-ID: 1015833, läst: 2 maj 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Classical Archives, Classical Archives kompositörs-ID: 40578, läst: 5 april 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 ”Schwartz, Abe”. Mayrent Institute for Yiddish Culture. 28 augusti 2017. Arkiverad från originalet den 26 april 2020. https://web.archive.org/web/20200426232847/https://mayrentinstitute.wisc.edu/collection/biographies/schwartz-abe.html. Läst 5 december 2025.
- ↑ ”New York, U.S., State and Federal Naturalization Records, 1794-1943 for Abe Schwartz.”. Ancestry Library. https://www.ancestrylibrary.ca/. Läst 15 december 2020.
- ↑ Feldman, Walter Zev. Klezmer : music, history and memory
- ↑ ”U.S., World War I Draft Registration Cards, 1917-1918 for Abe Schwartz.”. Ancestry Library. https://www.ancestrylibrary.ca/. Läst 15 december 2020.
- ↑ Klezmer! : Jewish music from Old World to our world
- ↑ Wollock, Jeffrey. Historic Records as Historical Records: Hersh Gross and His Boiberiker Kapelye (1927-1932)..
- ↑ Wollock, Jeffrey. Historic Records as Historical Records: Hersh Gross and His Boiberiker Kapelye (1927-1932)..
- 1 2 3 Sapoznik, Henry (2006) (på engelska). Klezmer! : Jewish music from Old World to our world. Schirmer Trade Books. sid. 89. ISBN 9780825673245. https://archive.org/details/klezmerjewishmus00sapo
- ↑ Schwartz, Abe. ”Search results from Yiddish American Popular Sheet Music, Available Online, Schwartz, Abe”. Library of Congress. https://www.loc.gov/collections/yiddish-american-popular-sheet-music/?fa=contributor:schwartz,+abe. Läst 11 juli 2020.
- 1 2 3 Sapoznik, Henry (2006). Klezmer! : Jewish music from Old World to our world (2nd). Schirmer Trade Books. ISBN 9780825673245. https://archive.org/details/klezmerjewishmus00sapo
- ↑ Sapoznik, Henry (2006). Klezmer! : Jewish music from Old World to our world (2nd). Schirmer Trade Books. ISBN 9780825673245. https://archive.org/details/klezmerjewishmus00sapo
- ↑ Wollock, Jeffrey. Historic Records as Historical Records: Hersh Gross and His Boiberiker Kapelye (1927-1932).. sid. 57.
- 1 2 The book of klezmer : the history, the music, the folklore. 2011
