Abe Schwartz

Abe Schwartz
Abe Schwartz, 2022.
Född	1881[1][2] Rumänien[3]
Död	1963[1][2]
Medborgare i	USA
Sysselsättning	Pianist, kompositör[4], violinist
Redigera Wikidata

Abe Schwartz (jiddisch: אבּ שװארץ eller אייב שווארץ), född 1881 i närheten av Bukarest i Rumänien, död 1963 i Bronx i New York, var en rumänsk-amerikansk klezmerviolinist, kompositör, och orkesterledare. Hans musikkarriär varade från 1910-talet till 1940-talet, och i rollen som orkesterledare spelade han in skivor med flera av det tidiga nittonhundratalets största klezmermusiker i Amerika, inklusive Naftule Brandwein och Dave Tarras.

Abe Schwartz föddes den 15 april 1881 i en judisk familj i Rumänien, men uppgifterna om hans tidiga liv är knapphändiga och tvetydiga. I dokumenten från hans migration till New York angav han sin födelseort som Mihaleni, men i Rumänien finns dock över ett dussin orter med detta namn. Schwartz emigrerade till USA med sina föräldrar någon gång mellan 1900 och 1902.^[5][6] I USA gifte han sig så småningom med sin fru Rose och fick en son Louis, samt fyra döttrar: Mary, Ida, Bebe och Sylvia, som även medverkar på några inspelningar, ackompanjerade sin far på piano.

Under 1900- och 1910-talen arbetade Schwartz som dansbandsledare i New York och ingick i en grupp rumänskfödda klezmermusiker som Max Leibowitz, Abe Katzman och Milu Lemisch.^[7][5] Under första världskriget var han verksam som musiker på Little Bessarabia Restaurant på East Houston Street.^[8] Genom artist- och repertoarman David Nodiff rekryterades han av 1917 till Columbia Records där han organiserade inspelningar av ”etnisk musik” och rekryterade nya judiska artister.^[9] Bland dessa talanger fanns klarinettisten Naftule Brandwein, som medverkade på flera av Schwartz inspelningar.^[10] Som ”husets dirigent” inom bolagets utlandsavdelning satte Schwartz samman tillfälliga ensembler inför varje session, ofta utan skrivna arrangemang, vilket gav inspelningarna ett spontant och folkligt uttryck.^[11]

År 1919 presenterade Schwartz sin första egenskrivna sång, "Dos Zekele mit Koilen", vilken han spelade inmed den jiddischspråkige sångaren Abraham Moskowitz, vilket innebar starten för Schwartz bana inom jiddischteaterns musikaliska värld.^[12] Samma år spelade han också in ett antal icke-judiska inspelningar, under pseudonymer som Orkiestra Wiejska och Russky Narodny Orkestr.^[12]

År 1920, inför en ny omgång klezmerinspelningar, försäkrade Schwartz upphovsrättsskydd för 35 melodier. Dessa finns i dag tillgängliga via USA:s kongressbibliotek.^[12][13]

Schwartz mest kända melodi var Di Grine Kuzine.^[14] Sången blev mycket populär och inspirerade flera liknande verk, bland annat Hyman Prizants Mayn Kuzine och Jacob Leiserowitzs Di Grine Kuizine.^[14] Den spelades även in av artister som Abraham Moskowitz, Joseph Feldman och Morris Goldstein.^[14] Låtens framgång gjorde till att Schwartz kom att skriva fler sånger till jiddischteatern.

När Naftule Brandwein lämnade Schwartz orkester år 1923 ersattes han av klarinettisten Schloimke (Sam) Beckerman.^[15] År År 1927 medverkade Schwartz till att bilda Boiberiker Kapelye, en ensemble som uppträdde i radio och spelade in skivor under fem år. Gruppen bestod av framstående musiker som Dave Tarras, Alex Fiedel och Berish Katz.^[16]

Schwartz fortsatte att komponera och spela in musik under 1930-talet och var yrkesverksam även under 1940-talet.^[5] En av hans senare framgångar var inspelningen Ikh bin a Boarder bay mayn vayb, från 1941.^[5] Enligt klarinettisten Marty Levitt, som spelade med honom 1949, hade Schwartz då fortfarande välbetalda framträdanden och betraktades av publiken som en ikon inom klezmermusiken.^[17][17]

Under 1950-talet drog sig Schwartz tillbaka från musikbranschen.^[5]

Schwartz dog på Morrisania Hospital i Bronx den 7 maj 1963, 75 år gammal.