Acklamation
Acklamation (av latin: acclamatio[1], av ad, till, och clamare, ropa[2]), är främst en mötesteknisk term där beslut fattas på basis av ja- eller nejrop från deltagarna.[3]
Mötesteknik
Beslut kan tas med acklamation i ett demokratiskt möte. Röstning sker då med bifallsrop ("Ja!"), varpå ordföranden tillkännager vad mötet (enligt dennes mening) har beslutat och "klubbar" beslutet om ingen innan dess begär votering.
Beroende på mötesordning förekommer det att man röstar både för och emot under samma fråga ("Ja!" eller "Nej!") alternativt att ordförande ställer proposition separat två gånger, även i de fall när det bara finns ett förslag ("Någon däremot?").
Till skillnad från exempelvis sluten votering innebär metoden i princip att samtliga vet hur de andra väljer. I praktiken är det ofta bara de mötesdeltagare som sitter närmast som exakt kan avgöra hur var och en röstar.
Liturgi
Acklamation är vanligt i gudstjänsters liturgi, där den utgör församlingens svar i gudstjänsten, vid exempelvis växelläsningar eller böner (t.ex. "Amen" eller "Kyrie eleison"). Även om de bönerop församlingen sjunger i den s.k. litanian.[4]
Andra betydelser
En äldre betydelse, belagd sedan 1645[1], är ett generellt bifall, "Bravorop och acklamationer."
Se även
- Spartansk omröstning – röstning med "applådometer"
- Omröstning
- Mötesprotokoll
Källor
- 1 2 ”acklamation”. SAOB. 1893. https://www.saob.se/artikel/?unik=A_0001-0127.3r7A. Läst 24 mars 2026.
- ↑ Acklamation i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1904)
- ↑ Acklamation i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 24 mars 2026.
- ↑ acklamation (musik) i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 24 mars 2026.