Adolphe Niel
| Adolphe Niel | |
| |
| Född | 4 oktober 1802[1][2][3] Muret, Frankrike |
|---|---|
| Död | 13 augusti 1869[1] eller 14 augusti 1869[4] Paris[5] |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École polytechnique |
| Sysselsättning | Politiker[6], militär ledare[7], militäringenjör, militär, soldat[7] |
| Befattning | |
| President, Haute-Garonnes departementsråd Senator i andra franska kejsardömet[6] Frankrikes krigsminister Försvarsminister[7] | |
| Utmärkelser | |
| Storkors av Hederslegionen Kungliga Serafimerorden Kungliga Svärdsorden Meschidie-orden Osmanié-orden Annunziataorden Storkors av Gregoriusorden Médaille militaire Companion av Bathorden Storkorset av Fredriksorden Storkors av Torn- och svärdsorden | |
| Heraldiskt vapen | |
![]() | |
| Redigera Wikidata | |
Adolphe Niel, född den 4 oktober 1802 i Muret, död den 13 augusti 1869 i Paris, var en fransk militär, till sist marskalk av Frankrike.
Biografi
Niel blev 1825 officer och kämpade sedan i Algeriet, där han avanceradetill överste. Som chef för ingenjörstaben deltog han 1849 i Roms belägring och utnämndes samma år till brigadgeneral. År 1854 var han ingenjörbefälhavare för expeditionen till Östersjön och vid Bomarsunds intagande samt sändes därefter till Sevastopol, där han i april 1855 fick befälet över alla ingenjörstrupperna.
Under italienska kriget 1859 stod Niel i spetsen för 4:e armékåren. I slaget vid Solferino (24 juni samma år) måste han, ställd i mitten av den franska slaglinjen, uppbära tyngden av österrikarnas anfall, men lyckades bryta detsamma. Han belönades därför med marskalksstaven. I januari 1867 avlöste Niel marskalk Randon som krigsminister och var snart färdig med ett härordningsförslag, i vilket den allmänna värnplikten togs mera i anspråk, än förut varit fallet.
Förslaget mottogs med en storm av ogillande och antogs först 1868, men i betydligt reducerat skick. Enligt detsamma skulle årligen uttagas 100 000 man, varav en del skulle tjänstgöra 5 år. en annan del blott några månader (att sätta annan man i sitt ställe var tillåtet). Hela tjänstetiden utgjorde 9 år, och arméns krigsstyrka beräknades till 800 000 man. Härtill kom mobilgardet, som endast ofullständigt organiserades. Niel fick aldrig genomföra sin organisation och dog strax innan fransk-tyska kriget. Niels staty är rest i hans födelsestad.
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Kungliga Serafimerorden
Kungliga Svärdsorden
Meschidie-orden
Osmanié-orden
Annunziataorden
Storkors av Gregoriusorden
Médaille militaire
Companion av Bathorden
Storkorset av Fredriksorden
Storkors av Torn- och svärdsorden
Källor
- Niel, Adolphe i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)
Noter
- 1 2 senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/niel_adolphe0319e2.[källa från Wikidata]
- ↑ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Adolphe-Nieltopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6fk2cp0, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 26 april 2014.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- 1 2 senat.fr, senat.fr-ID: senateur-2nd-empire/niel_adolphe0319e2, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 10181271X7749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
|
.jpg)
