Allanit

Allanit
Allanit från Queensland, Australien.
Kategori	Silikatmineral
Kemisk formel	(Ce,Ca,Y,La)2(Al,Fe+3)3(SiO4)3(OH)
Förekomstsätt	Tavel- till nålformiga kristaller, granulärt, massivt
Kristallstruktur	Monoklina
Tvillingbildning	Polysyntetisk, vanlig på {100}
Spaltning	Inperfekt till dålig
Brott	Mussligt till ojämnt
Hållbarhet	Sprött
Hårdhet (Mohs)	5½–6
Glans	Glasglans, hartsartad till halvmetallisk
Ljusbrytning	nα=1,690-1,791 (allanit-(Ce) nβ=1,700-1,815 nγ=1,706-1,828[1]
Dubbelbrytning	δ=0,018–0,031
Dispersion	r > v, stark
Pleokroism	X = blekt olivgrön, rödbrun Y = mörkbrun, brun gul Z = mörkt rödbrun, grön, brun
Transparens	Translucent till opak
Streckfärg	Grå
Specifik vikt	3,5–4,2
Radioaktivitet	Kan vara radioaktiv

Allanit, tidigare ortit, är numera ett samlingsnamn för olika mineral i allanit-undergruppen med den idealiserande formeln (Ca,REE)Al₂Fe²⁺[Si₂O₇][SiO₄]O(OH)^[2] där REE står för en dominerande sällsynt jordartsmetall; cerium Ce, lantan La, neodym Nd eller yttrium Y. Även andra sällsynta jordartsmetaller kan ingå i lägre halt. Allanitgruppen ingår i epidotsupergruppen. En stor mängd andra grundämnen såsom torium, uran, zirkonium, fosfor, barium och krom också förekomma. Det är omdiskuterat vad som i litteraturen egentligen menas med allanit.^[3]

Mineralet upptäcktes år 1810 och är uppkallat efter den skotske mineralogen Thomas Allan.

Det Internationella Mineralologiska Sällskapet särskiljer fyra varianter som domineras av respektive jordartsmetall nämligen allanit-(Ce), allanit-(La), allanit-(Nd) och allanit-(Y).

Mineralen bildar svarta, bruna eller gula kristaller som kan ha tavel- eller nålform.

Förekomsten av radioaktiva element i mineralen har i vissa fall påverkat deras struktur och därmed egenskaper såsom densitet och ljusbrytning. Allanit kan vara pyrognomiskt, vilket innebär att det blir glödande vid en relativt låg temperatur av ca 95 °C.

Allanit förekommer främst i amorfa lerrika sediment och i magmatiska bergarter.

Allanit förekommer också i små mängder i granit-pegmatitgångar och har hittats vid Bastnäs i Västmanland, Åskagens kvartsbrott i Värmland och Finnbo vid Falun där man funnit kristaller av över 0,3 m längd, samt Ytterby i Stockholms skärgård.

Kända förekomster finns på Island och Grönland och vid Arendal i Norge har man funnit massiva stycken.

Innehållet av sällsynta jordartsmetaller i allanit är upp till 20 % varför allanit är en värdefull källa för utvinning av dessa.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Allanite, 27 februari 2012.