Alnico

Kraften mellan stavmagneter av Alnico

Alnico är legeringar av järn med 6–13% aluminium, 11–28% nickel och 0–35% kobolt, övriga beståndsdelar kan vara koppar 0–6%, och ibland titan 0–8%, samt i vissa fall niob.

Nomenklatur

  • I USA benämnes dessa legeringar Alnico följt av en siffra 1-12. Ibland används romerska siffror.
  • I Tyskland benämnes sådana legeringar med Alnico följt av en siffra 80-580
  • I Storbritannien benämnes dessa legeringar Alcomax följt av en siffra 1-4. Ibland används romerska siffror.
  • Den svenska tillverkaren Sura Magnets tidigare Surahammars Bruks AB använder sig av det tyska systemet.[1]
Sammansättning av några legeringar (rest är Fe), samt magnetiska egenskaper.[2]
Benämning% Al% Ni% Co% CuövrigtBr gaussHc ÖrstedEnergiprodukt BHmax
Alnico 2101712,5672005401,6
Alnico 581424312.5006005,0
Alnico 126183508% Ti58009501,6
Alni 12013270060005701,2
Alnico 160112412462007001
Alnico 250892346% Ti650010002,2
Alnico 500A814243,511.8006605,0
Alcomax I7,5112531,5% Ti12.0004753,5
Alcomax II811,5244,512.4005754,7
Alcomax III813,52430,8% Nb12.5006705,1

De första av denna typ av magnetiserbara legeringar med nickel och aluminium upptäcktes 1932 av en slump av Mishima[3] vid forskning på korrosionståliga legeringar. År 1934 upptäckte Honda, Masumoto och Shirakawa NKS-stål, en en järn-kobolt-nickel-titan legering.[4] Ett material med ännu högre koercitivfält. År 1938 upptäckte Oliver och Shedden att Anisotropa magneter som har framställt genom avsvalning från hög temperatur i ett magnetfält starkare än isotropa magneter.[5]. Alnico 2 utvecklades år 1933, Alnico 2 år 1935 och Alnico 5 år 1939.[6] Anisotropa alnico magneter har fått stor teknisk användning.

Med alnico går det att göra starkare magneter än de tidigare använda magneterna av kobolt- eller wolfram-legerat stål. Anisotropa och isotropa alnicomagneter tillverkas genom gjutning eller sintring.

Fördelaktiga egenskaper

Källor

  1. ↑ Kataloger från Surahammars Bruk
  2. ↑ CRC Handbook of tables for Applied Engineering Science, 2nd Edition, 1983
  3. ↑ T. Mishmima, Iron Age, 130(1932), sid. 346
  4. ↑ Honda, Masumoto, Shirakawa, On new K.S. Permanent Magnet, Science Reports of the Tohoku University, vol. 23, sidan 365
  5. ↑ Oliver, Shedden, Cooling of Permanent Magnet Alloys in a constant Magnetic Field, Nature 142, 209(1938)
  6. ↑ Edward R. Cronk, Recent developments in High-Energy Alnico Alloys, Journal of applied physics, Volume 37, number 3, march 1966