Alosa agone
| Alosa agone Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Överklass | Benfiskar Osteichthyes |
| Klass | Strålfeniga fiskar Actinopterygii |
| Ordning | Sillartade fiskar Clupeiformes |
| Familj | Sillfiskar Clupeidae |
| Släkte | Alosa |
| Art | Alosa agone |
| Vetenskapligt namn | |
| § Alosa agone | |
| Auktor | (Scopoli, 1786) |
| Synonymer | |
|
Alosa finta (non Regan, 1916)[2] Alosa finta Regan, 1916[3] Alosa lacustrus Barbieri, 1907[3] Alosa lacustris Barbieri, 1907[3] Alosa lacustris Barbieri, 1907[3] Alosa lacustris Barbieri, 1907[3] Alosa finta Fatio, 1890[3] Alosa fallax Fatio, 1890[2] Alosa finta (Cuvier, 1829)[4] Clupea finta Cuvier, 1829[4] Clupea alosa Pollini, 1816[3] Clupea alosa Pollini, 1816[3] Clupea alosa Pollini, 1816[3] Alosa fallax (Geoffroy Saint-Hilaire, 1809)[4] Clupea nilotica Geoffroy Saint-Hilaire, 1809[4] Cyprinus agone Scopoli, 1786[3] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Alosa agone[3] är en fiskart som först beskrevs av Scopoli, 1786. Alosa agone ingår i släktet Alosa och familjen sillfiskar.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]
Denna fisk förekommer i norra och centrala delar av Medelhavet nära kusterna. Utbredningsområdet sträcker sig från nordöstra Spanien till södra Turkiet och sedan söderut till Nilens delta. Alosa agone hittas även kring Korsika, Sardinien, Sicilien, Kreta och Cypern. Fisken simmar ibland upp i floder som Rhône eller Drini. Avgränsade populationer finns i sötvattensjöarna Comosjön, Gardasjön, Ortasjön, Lago Maggiore, Luganosjön och Iseosjön.[1]
Hannar och honor vandrar uppför floder för fortplantningen mellan maj och augusti. Parningen sker i klara nätter med månljus. Hannar blir efter 2 till 3 år könsmogna och honor efter 3 till 4 år. Födan består främst av smådjur som hinnkräftor och hoppkräftor som kompletteras med små fiskar, ofta smörbultar och slemfiskar.[1]
Beståndet hotas regionalt av dammbyggnader som blockerar vägen till fortplantningsstället och av vattenföroreningar. IUCN kategoriserar arten globalt på grund av den stora utbredningen som livskraftig.[1]
Bildgalleri
Källor
- 1 2 3 4 Freyhof, J. & Birge, T.L. 2022 Alosa agone . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 11 maj 2025.
- 1 2 Kottelat, M. and J. Freyhof (2007) Handbook of European freshwater fishes., Publications Kottelat, Cornol, Switzerland. 646 p.
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Kottelat, M. (1997) European freshwater fishes., Biologia 52, Suppl. 5:1-271.
- 1 2 3 4 Bianco, P.G. (2002) The status of the twaite shad, Alosa agone, Italy and the western Balkans., P.S.Z.N. Mar. Ecol. 23(Suppl.1):51-64.
- 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/alosa+agone/match/1. Läst 24 september 2012.
- ↑ FishBase. Froese R. & Pauly D. (eds), 2011-06-14
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Alosa agone.
|