Aluminiumklorid
| Aluminiumklorid | |
  | |
| Systematiskt namn | Aluminiumtriklorid |
|---|---|
| Kemisk formel | AlCl3 |
| Molmassa | 133,34 g/mol |
| Utseende | Vita (anhydrat) eller gula (hexahydrat) kristaller |
| CAS-nummer | 7446-70-0 |
| SMILES | Cl[Al](Cl)Cl |
| Egenskaper | |
| Densitet | 2,48 g/cm³ |
| Löslighet (vatten) | 458 g/l (20 °C) |
| Smältpunkt | 192 °C |
| Kokpunkt | 300 °C (sönderfaller) |
| Faror | |
| Huvudfara | |
| NFPA 704 |
0
3
2
|
| LD50 | 3450 mg/kg (oralt) |
| SI-enheter & STP används om ej annat angivits | |
Aluminiumklorid, AlCl3, är en kemisk förening av aluminium och klor. Den betraktades tidigare som ett salt, men det görs oftast inte idag eftersom atomerna hålls ihop av kovalenta bindningar. I fast tillstånd bildar bindningarna ett nätverk, utan avgränsade molekyler.
Aluminiumklorid används som katalysator för Friedel-Craftsreaktioner och andra reaktioner inom organisk kemi. Det är också en vanlig ingrediens i deodorant. Liksom andra metallsalter reagerar aluminiumklorid med proteiner i svettutförsgången i hudens yttersta lager och "korkar igen" denna. Effekten blir att svett inte kan passera ut på huden.[1]
Aluminiumklorid är starkt hygroskopisk och utvecklar värme vid hydratisering. Om anhydrat aluminiumklorid släpps ner i vatten kan värmeutvecklingen bli så stark att följden blir en ångexplosion.
När aluminiumklorid sönderfaller i fuktig luft avgår väteklorid-ångor. [2]
- Aluminium chloratum
- Saltsyrad lerjord
Referenser
- ↑ Akademiska sjukhuset Arkiverad 31 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine. - Aluminiumklorid.
- 1 2 Hugo W Larsson: Handbok i galvanisering, oxidering och metallfärgning, upplaga 9, Björk & Börjesson, Stockholm 1964
