Alvarsmalbi
| Alvarsmalbi | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Vägbin Halictidae |
| Släkte | Smalbin Lasioglossum |
| Art | Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lasioglossum lativentre | |
| Auktor | (Schenck, 1853)[1] |
| Synonymer | |
|
Halictus bicinctus Schenck, 1874[1] | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Alvarsmalbi (Lasioglossum lativentre) är en biart som först beskrevs av Schenck 1853.[1][2] Alvarsmalbi ingår i släktet smalbin och familjen vägbin.[1][2] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Beskrivning
Arten har svart grundfärg, gles hårväxt på mellankroppen och hårband i framkanterna på tergit[a] 2 och 3. Mittpå tergiterna kan dessa hårband ibland vara ihopväxta. Huvudet har endast svagt upphöjd clypeus (munsköld)[b] och panna. Hos hanen har munskölden en gul spets, samtidigt som överläppen[b] också är gul. Båda könen har gulbruna vingbaser. Kroppslängden är omkring 7 mm.[4]
Hagsmalbi (Lasioglossum quadrinotatum) är en förväxlingsart, men den skiljer sig genom att dess vingbaser är rent gula.[4]
Ekologi
Alvarsmalbiet är inte, som det svenska trivialnamnet kan antyda, begränsat till alvarmarker, utan det förekommer generellt på torr sandjord, gärna habitat som kännetecknas av störningar som sand- och grustag samt militära övningsfält. Gemensamt är att de bör ha god tillgång på foderväxter åt biet. Detta föredrar korgblommiga växter, i synnerhet fibblor, men anses ändå vara polylektiskt (det vill säga, det flyger till foderväxter från många olika familjer).[4]
Larvbona kan parasiteras av blodbina mellanblodbi och punktblodbi[4], vars honor lägger ägg i alvarsmalbiets larvceller, ett ägg i varje larvcell, efter det att de förstört värdägget eller de nykläckta värdlarverna, så att blodbilarverna sedan ostört kan leva av den insamlade näringen.[5].
Biet, som är solitärt[c], producerar två generationer: En som flyger under vår och tidig sommar, och som enbart består av honor, och en som innehåller både hanar och honor, och som flyger under sensommaren.[4]
Utbredning
Den globala utbredningen sträcker sig från Irland och Iberiska halvön i väst via Litauen och den grekiska ön Rhodos till Iran, i norr till södra Sverige.[6]
I Sverige förekommer alvarsmalbiet numera nästan enbart i den sydöstra delen från Skåne till Gotland.[4] Den 22 augusti 2023 gjordes dock ett fynd (rapporterat den 23 november 2023) av en hane i Hästenäs kyrkskog i Östergötland.[7]
Status
Arten har länge varit rödlistad som nära hotad ("NT") i Sverige, men 2020 uppgraderades den till livskraftig ("LC"). Populationens minskning fortsätter emellertid; den är betraktad som utdöd i Jönköpings län, Stockholms län och större delen av Halland. Främsta orsakerna är igenväxning och i Jönköpings län även den ökande byggnationen.[4]
Kommentarer
- ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
- 1 2 Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
- ↑ Ett solitärt bi har inga kaster som drottning, drönare eller arbetare, utan honan bär hela ansvaret för bobyggnad och omsorgen om avkomman. Motsatsen är (eu)social.
Källor
- 1 2 3 4 5 6 7 8 ”Lasioglossum lativentre (Schenck, 1853)” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=758697#null. Läst 13 maj 2025.
- 1 2 ”Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre (Schenck, 1853)”. Taxonomi. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103159/taxonomi. Läst 2 januari 2025.
- ↑ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 juli 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/lasioglossum+lativentre/match/1. Läst 24 september 2012.
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre (Schenck, 1853) ”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/103159/information. Läst 13 maj 2025.
- ↑ ”Blodbin Sphecodes Latreille, 1805”. Artdatabanken. 2025. https://artfakta.se/taxa/1005525/information. Läst 13 maj 2025.
- ↑ Kemp, J.R., Michez, D., Nieto, A. & Pauly, A. 2013 Lasioglossum lativentre . Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 27 januari 2023.
- ↑ ”Alvarsmalbi Lasioglossum lativentre”. Artdatabankens fyndkartor. Artdatabanken. 23 november 2023. https://fyndkartor.artfakta.se/details/urn:lsid:artportalen.se:sighting:113375031. Läst 4 januari 2024.
- ↑ Juho Paukkunen (2019). ”Smalbin – Lasioglossum”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204356. Läst 27 januari 2023.
|
Externa länkar
Wikispecies har information om Lasioglossum lativentre.