Artur Adson

Artur Adson
Artur Adson, 1917.
Född3 februari 1889[1][2]
Tartu
Död5 januari 1977[1][2] (87 år)
Stockholm[3]
BegravdSkogskyrkogården
Medborgare iKejsardömet Ryssland, Estland och Sverige
Utbildad vidTartu universitet
SysselsättningPoet, dramatiker, censor, teaterkritiker[4], journalist, författare[4], ämbetsman
MakaMarie Under
(g. 1924–1977)
Utmärkelser
Vita stjärnans orden, fjärde klass
Redigera Wikidata
Artur Adsons och makans grav på Skogskyrkogården.

Artur Adson, född 3 februari 1889 i Tartu och död 5 januari 1977 i Stockholm, var en estnisk poet, dramatiker och teaterkritiker. Han tillhörde den estniska litterära gruppen Siuru och var gift med poeten Marie Under.[5] Från 1944 och fram till sin död var han bosatt i Sverige. Artur Adson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Utvalda verk

Diktsamlingar

  • Själens eldar (Henge palango) 1917
  • Den gamla lyktan (Vana laterna) 1919
  • Rosenkransen (Roosikrants) 1920
  • Pärlfloden (Pärlijõgi) 1931
  • Versask (Värsivakk) 1959
  • Fridbackens kantele (Rahumäe kannel) 1973

Minnesromaner

  • Handkvarnen (Käsikivi) 1922
  • Fyra kvarnar (Neli veskit) 1946
  • Småstadsmusikanten (Väikelinna moosekant) 1946
  • Siuru-boken (Siuru-raamat) 1949
  • En svunnen värld (Kadunud maailm) 1954

Pjäser

  • Sankt Tomasdagen (Toomapäev) 1928
  • Fyra konungar (Neli kuningat) 1931
  • Levande kapital (Elav kapital) 1934
  • En duva flyger till havs (Üks tuvi lendab merele) 1937

Källor

  • Kolk, Raimond. Artur Adsoni mälestades. Tulimuld 28 (1977), s. 16-18.
  • Kronberg, Janika. Estland i Sverige: Från Forselius till Lena Lilleste. Estonian Literary Magazine, specialnummer för Bok & Bibliotek i Göteborg 2007.
  • Ristikivi, Karl. Sänna trubaduuri maine matk on lõppend. Eesti Päevaleht (Stockholm) 15.1.1977.

Fotnoter

  1. 1 2 Eesti biograafiline andmebaas ISIK, Eesti biograafiline andmebaas-ID: 2692, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: ola2002142131, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1193491677749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Kangro, Bernard (1976). Eestlased Rootsis. Lund: Eesti Kirjanike Kooperatiiv, s. 24.