Axel Heikel
| Axel Heikel | |
| |
| Född | 28 april 1851[1] Åbo och Björneborgs län |
|---|---|
| Död | 6 september 1924 (73 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland, Storfurstendömet Finland och Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Arkeolog, etnolog[2] |
| Arbetsgivare | Helsingfors universitet |
| Släktingar | Henrik Heikel Viktor Heikel Felix Heikel Ivar Heikel |
| Utmärkelser | |
| Professors namn | |
| Redigera Wikidata | |

Axel Olai Heikel, född 28 april 1851 på Brändö i Åland, död 6 september 1924 i Helsingfors, var en finländsk etnograf och arkeolog, kusin till Viktor, Felix och Ivar Heikel.
Heikel var från 1889 till 1892 docent i finsk etnografi i Helsingfors, blev 1893 intendent vid Arkeologiska kommissionen och 1917 för det etnografiska museet på Fölisön, som var hans skapelse. Han fick professors titel 1920. Mellan 1883 och 1886 samt 1889 och 1893 företog han omfattande etnografiska och arkeologiska forskningsfärder till finsk-ugriska stammar i Ryssland.
Bibliografi
- Die Gebäude der Tscheremissen, Mordwinen, Esten und Finnen (1888)
- Mordvalaisia pukuja ja kuoseja (1899)
- Die Volkstrachten in den Ostseeprovinzen und in Setukesien (1909)
- Die Stickmuster der Tscheremissen (1915)
Källor
- ”Heikel, Axel Olai”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-5135-1416928957741
- Heikel, 5. Axel Olai i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1909)
- Axel Olai Heikel. 375 humanister 14.3.2015. Helsingfors universitet.
- ↑ Axel Olai Heikel, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 5135-1416928957741.[källa från Wikidata]
- ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1240392517749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
