Banjo-Lasse

Banjo-Lasse
Född	8 oktober 1902[1] Göteborgs Gamlestads församling[2], Sverige
Död	6 juni 1990[1] (87 år) Järfälla församling[2], Sverige
Medborgare i	Sverige
Sysselsättning	Gitarrist[1]
Redigera Wikidata

Nils David Larsson, känd som Banjo-Lasse, född 8 oktober 1902 i Gamlestaden, Göteborg, död 6 juni 1990 i Järfälla församling i Stockholms län, var en svensk kompositör och gitarrist.

Nils Larsson fick namnet Banjo-Lasse när han i den svenska jazzens barndom importerade en banjo från USA, men hävdade själv att han aldrig spelat banjo. Han var självlärd som musiker, flyttade till Stockholm på 1920-talet och gav sin första konsert 1933. Han tillhörde den första svenska jazzgenerationen, och spelade in skivor på 1930-talet med bland annat Nisse Lind på Sonora. Han blev även en pionjär för klassiskt gitarrspel i Sverige och var mycket aktiv som studiomusiker. På 1920-, 1930- och 1940-talet var han verksam i dans- och teaterorkestrar i Göteborg och Stockholm, bland annat hos Ernst Rolf. Han introducerade den första mikrofonförsedda elgitarren i Sverige 1938.

Banjo-Lasse är begravd på Järfälla kyrkogård.^[3]

• 1972 – Medaljen för tonkonstens främjande
• 1984 – Fred Winters stipendium ^[4]

• 1929 – Ville Andesons äventyr
• 1932 – Landskamp
• 1933 – Giftasvuxna döttrar
• 1933 – Kära släkten
• 1933 – Lördagskvällar
• 1935 – Smålänningar
• 1935 – Ungdom av idag
• 1936 – Fröken blir piga
• 1938 – Styrman Karlssons flammor
• 1946 – Det är min modell
• 1947 – Sången om Stockholm

• Banjo-Lasse på Orkesterjournalens webbplats. – Arkiverad kopia (från 26 september 2021).
• "Nils 'Banjo-Lasse' Larsson" på Svensk underhållningsmusik, revyer och film 1900–1960
• Banjo-Lasse på Svensk Filmdatabas

• ”Till minne av Nils Larson”. Gitarr och luta 1990:3,: sid. 7-9. 1990. 0283-474X. ISSN 0283-474X.  Libris 9371812

• Larsson, Nils på Svensk mediedatabas
• Oscar Hedlund (1974): "Ett program om gitarristen Nils Larsson" på YouTube
• Banjo-Lasse på Internet Movie Database (engelska)