Beate Grimsrud

Beate Grimsrud
Beate Grimsrud på Akademibokhandeln, Mäster Samuelsgatan, i Stockholm 2015.
Född28 april 1963[1]
Bærums kommun[2], Norge
Död1 juli 2020[3][4] (57 år)
Stockholm[5][4]
Medborgare iNorge
Utbildad vidNordens Folkhögskola Biskops-Arnö
SysselsättningFörfattare[6], boxare, fotbollsspelare, filmregissör, manusförfattare, novellförfattare
Utmärkelser
Tanums kvinnostipendium (1996)
Sveriges Radios romanpris (2000)
Amandapriset för bästa dokumentär (2000)
Wahlström och Widstrands litteraturpris (2002)
Aftonbladets litteraturpris (2002)
P2-lyssnarnas romanpris (2007)
Lydia och Herman Erikssons stipendium (2007)
Kritikerpriset (2010)
Stina Aronsons pris (2011)
Sveriges Radios novellpris (2011)
Sveriges Radios romanpris (2011)
Doblougska priset (2011)
Bragepriset[7]
Redigera Wikidata

Beate Emilie Grimsrud, född 28 april 1963 i Bærum, Norge, död 1 juli 2020 i Högalids distrikt, Stockholm, Sverige,[8][9] var en norsk författare, dramatiker och filmregissör. Hon var bosatt i Sverige och skrev på svenska och norska.[10] Hon skrev romaner, filmmanus, dramatik och manus till radioproduktioner. Tillsammans med författaren Inger Alfvén gav hon också ut barnböcker.[11]

Biografi

Grimsrud växte upp i Norge men lämnade landet för att studera vid Biskops Arnös författarskola i Uppland. Hon var bosatt i Stockholm sedan 1984. Hon hade dyslexi och ett allvarligt synfel.[12] Hon utbildades på Biskops-Arnös folkhögskola.[12]

Grismrud debuterade 1989 med novellsamlingen Det finns gränser för vad jag inte förstår och fick sitt publika genombrott 1999 med barndomsskildringen Jag smyger förbi en yxa.[11] Grimsrud skrev på svenska och översatte själv sina verk till norska.[13] Sammanlagt skrev hon ett tiotal romaner och novellsamlingar. Har någon sett mig någon annanstans? (2007) nominerades till Augustpriset.[11] Hennes största framgång är romanen En dåre fri, som nominerades till Nordiska rådets litteraturpris i både Norge och Sverige. Romanen har även nominerats till Ungdomens litteraturpris samt det norska Bragepriset.[14] En dåre fri har översatts till bland annat franska och tyska.[15]

Grimsrud regisserade även filmer, som kort- och dokumentärfilmer om fotboll och boxning som visats i Sveriges Television. En av hennes boxningsfilmer vann norska Amandapriset för årets bästa dokumentär år 2000.[11]

Grimsrud sommarpratade i Sveriges Radio två gånger, år 2000[16] och 2011[17].

År 2016 producerade Sveriges Radio P1 en dokumentär om Grimsrud, Det jag inte klarar är att dö. I dokumentären följer radioproducenten Siri Ambjörnsson henne under ett års tid, i ett samtal om Grimsruds bröstcancer och cellgiftsbehandlingar.[11]

Bibliografi

  • 1989 – Det finns gränser för vad jag inte förstår
  • 1993 – Continental heaven
  • 1999 – Jag smyger förbi en yxa (Sänd som radioföljetong i Sveriges Radio år 2000[18])
  • 2002 – Vad är det som finns i skogen barn?
  • 2007 – Har någon sett mig någon annanstans?
  • 2010 – En dåre fri
  • 2012 – God jul; hvor er du (norska)
  • 2015 – Evighetsbarnen
  • 2019 – Jag föreslår att vi vaknar

Tillsammans med Inger Alfvén

  • 2007 – Serien om Alba och Adam (barnböcker, fyra titlar)
  • 2007 – Serien om Lydia (barnböcker, fyra titlar)
  • 2010 – Dinosaurierna och de dansande träden (barnbok)
  • 2010 – Mammas affär och kattbesvär (barnbok)

Filmmanus

  • 1993 – Konungen
  • 1994 – En film om fotboll
  • 1999 – En film om boxning
  • 2000 – Några frågor om boxning
  • 2000 – Bollen i ögat
  • 2010 – Det brukar gå bra

Dramatik

  • 1996 – Har noen sett meg et annet sted (norska)

Radioproduktioner

  • 2006 – Dörrarna stängs (radioteater)
  • 2011 – Matilda (radionovell)

Priser och utmärkelser

Referenser

  1. ↑ Store norske leksikon, Store norske leksikon-ID: Beate_GrimsrudStore_norske_leksikon.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Forfatter Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Cappelen Damm, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Aftenposten, 1 juli 2020, läs online, läst: 1 juli 2020.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 Författaren Beate Grimsrud är död, SVT Nyheter, 1 juli 2020, läs online.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Forfatter Beate Grimsrud er død (på norskt bokmål), Cappelen Damm, läs online.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1314936127749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  7. ↑ läs online, www.nrk.no .[källa från Wikidata]
  8. ↑ Cappelen Damm förlag (1 juli 2020). ”Forfatter Beate Grimsrud er død” (på norska). Pressmeddelande. Läst 1 juli 2020. Arkiverad från originalet den 2020-07-21.
  9. ↑ https://www.dn.se/familj/dodsannonser/#/CaseInline/659478
  10. ↑ "Författaren Beate Grimsrud död" Svenska Dagbladet 1 juli 2020
  11. 1 2 3 4 5 ”Författaren Beate Grimsrud är död – blev 57 år gammal”. DN.SE. 1 juli 2020. https://www.dn.se/kultur-noje/beate-grimsrud-dod/. Läst 4 juli 2020.
  12. 1 2 ”På rätt hylla i livet”. Språktidningen. https://spraktidningen.se/artiklar/2012/02/pa-ratt-hylla-i-livet. Läst 19 juni 2019.
  13. ↑ Lina Kalmteg (25 januari 2015). ”Beate Grimsrud: Jag vill vara en kylskåpsmagnet!”. Svenska Dagbladet: s. 52-54.
  14. ↑ Administrator. ”Beate Grimsrud - Albert Bonniers Förlag”. www.albertbonniersforlag.se. http://www.albertbonniersforlag.se/Forfattare/G/beate-grimsrud/. Läst 25 augusti 2015.
  15. ↑ ”Beate Grimsrud”. Albert Bonniers Förlag. https://www.albertbonniersforlag.se/forfattare/5914/beate-grimsrud/. Läst 24 juni 2019.
  16. ↑ ”Beate Grimsrud 2000 - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/911961?programid=2071. Läst 24 juni 2019.
  17. ↑ ”Beate Grimsrud - Sommar & Vinter i P1”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/126292?programid=2071. Läst 24 juni 2019.
  18. ↑ ”Radioföljetonger 2000 - Radioföljetongen & Radionovellen”. sverigesradio.se. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1111&artikel=254390. Läst 24 juni 2019.
  19. ↑ ”Bonnier | Nordens ledande medieföretag”. www.bonnier.com. Arkiverad från originalet den 3 januari 2020. https://web.archive.org/web/20200103160811/https://www.bonnier.com/sv/news/fem-forfattare-tilldelas-albert-bonniers-stipendium-2019. Läst 3 januari 2020.

Externa länkar