Beda Dudík

Beda Dudík
FöddFrantišek Dudík
29 januari 1815[1][2][3]
Kojetín[1][4][5], Tjeckien
Död18 januari 1890[1][3][4] (74 år)
Rajhrad Benedikterkloster
BegravdChurch of the Exaltation of the Holy Cross in Rajhrad
Medborgare iÖsterrike-Ungern
Utbildad vidArcibiskupské gymnázium v Kroměříži
Palacký-universitetet
SysselsättningKatolsk präst[6][4], lärare[4], historiker[2][4], arkivarie[5], författare, regionalhistoriker, medeltidshistoriker, präst[7]
Befattning
Abbot (1884–)[7]
ArbetsgivareWiens universitet
FöräldrarVincenc Dudík
Utmärkelser
Riddare av Frans Josefsorden
Meschidie-orden
Sankt Annas orden
Ryska Sankt Stanislausorden
Den Heliga gravens av Jerusalem riddarorden
Bayerska Sankt Mikaels förtjänstorden
Württembergska kronorden
Tredje klassen av Röda örns orden
Vasaorden
Albrektsorden
Order pro merito Melitensi
Redigera Wikidata

Beda Franz Dudík, född den 29 januari 1815 i Kojetín (i Mähren), död den 18 januari 1890 i stiftet Raigern, var en österrikisk historiker.

Dudík inträdde 1836 i benediktinorden, lät 1840 prästviga sig och innehade 1840-54 lärarbefattningar i Brünn. 1851 företog han på offentligt uppdrag en färd till Sverige för att studera de under trettioåriga kriget erövrade litterära skatter, som kunde ha betydelse för Mährens historia, och 1852 anträdde han en resa till Rom, särskilt för att taga kännedom om de av drottning Kristina dit förda böhmiska böckerna och handskrifterna. Denna resa skildrade han i Iter romanum (1855).

Efter sin återkomst fick Dudík i uppdrag av Tyska ordens hög- och stormästare, ärkehertig Maximilian, att i Wien grunda ett centralarkiv för Tyska orden. 1857 företog han på regeringens befallning en resa genom Tyskland i ändamål att genomforska dess arkiv och utnämndes samma år till mährisk rikshistoriograf.

Under italienska fälttåget 1866 åtföljde Dudík det österrikiska högkvarteret och räddade därunder en mängd för Österrike viktiga urkunder, vilka förvarades i Venedig. 1869 följde han kejsar Frans Josef på en resa i Egypten, vilken färd han skildrade i Kaiserreise nach dem Orient (1870).

1878 besökte Dudík för andra gången Sverige och medförde då härifrån en samling böhmiska handskrifter (av svenskarna tagna under trettioåriga kriget), vilka österrikiska regeringen genom byte erhållit av den svenska.

Bibliografi (i urval)

Utöver ovannämnda arbeten utgav Dudík bland annat:

  • Mährens gegenwärtige zustände, vom standpunkte der statistik (1848)
  • Mährens geschichtsquellen, första delen (1850)
  • Forschungen in Schweden für Mährens geschichte (1852)
  • Mährens allgemeine geschichte, 12 delar (1860-89)
  • Waldstein von seiner enthebung bis zur abermaligen übernahme des armee-obercommandos, vom 13 aug. 1630 bis 13 apr. 1632 (1858)
  • Waldsteins correspondenz (1865-66)
  • Schweden in Böhmen und Mähren 1640 bis 1650 (1879)

Därtill kommer åtskilliga avhandlingar, intagna i olika publikationer, såsom:

  • Schicksale der katholischen religion und ihrer bekenner in der k. grenzfestung Olmütz während der schwedischen herrschaft vom j. 1642 bis 1650 (i "Oestr. blätter für liter. und kunst", jahrg. 3)

Utmärkelser

[Redigera Wikidata]

Källor

Noter

  1. 1 2 3 Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01023248, läst: 23 november 2019.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Dudik, Beda Franz, vol. 3, Biographisches Lexikon des Kaiserthums Oesterreich, s. 385.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 Encyklopedie dějin města Brna, Encyklopedie dějin města Brna-ID: 61.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 Archive of Fine Arts, abART person-ID: 56753, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 Olomoucs vetenskapliga bibliotek, REGO, läs online, läst: 1 april 2024.[källa från Wikidata]
  6. ↑ Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: jk01023248, läst: 15 maj 2020.[källa från Wikidata]
  7. 1 2 Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1162346877749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]

Tryckta källor