Bernhard Estlander

Bernhard Estlander
	Bernhard Estlander
Född	20 april 1863; Helsingfors
Död	24 april 1931 (68 år); Helsingfors
Medborgare i	Finland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vid	Helsingfors lyceum; Helsingfors universitet
Sysselsättning	Historiker
Befattning
	Rektor
Föräldrar	Carl Gustaf Estlander ; Helena Aurora Federley
Släktingar	Hedvig Estlander (syskon)
Utmärkelser
	Riddartecknet av Finlands Vita Ros’ orden (1923)
	Redigera Wikidata

Bernhard Rudolf Estlander, född 20 april 1863 i Helsingfors, död 24 april 1931 i samma stad, var en finlandssvensk historiker och skolman. Han är känd för det omfattande historiska översiktsverket Elva årtionden ur Finlands historia och för sin långvariga lärargärning vid Nya Svenska Läroverket i Helsingfors 1887–1925. Han tillhörde en gammal kultursläkt och var son till Carl Gustaf Estlander, bror till Hedvig Estlander och brorson till Jakob August Estlander.

Biografi

Estlander inledde sin skolgång 1873 då han skrevs in i förskolan till Helsingfors privatlyceum. Han tog studenten våren 1881 och studerade därefter klassiska språk, estetik och litteraturhistoria. Under studieåren verkade han vid lantdagarna 1881 och 1884 som stenograf. Han avlade kandidat- samt magisterexamen i filosofi 1886.^[5]

Estlander var lärare i historia, religion, svenska och latin vid Nya Svenska Läroverket (nuvarande Gymnasiet Lärkan) i Helsingfors 1887–1925, och dess föreståndare 1903–1919. Åren 1922–1931 verkade han som rektor för Brändö svenska samskola i Helsingfors, där han även arbetade som religionslärare.^[5] Han utgav en mängd läro- och läseböcker i historia för de allmänna läroverkens behov samt skrev ett stort antal historiska verk, bland dem en omfattande skildring av Finlands öden efter 1808, Elva årtionden ur Finlands historia.^[6]

Under förtrycksperioderna förde Estlander en kamp mot ökad undervisning i ryska, Rysslands historia och geografi, mot förbud av vissa läroböcker samt mot att hänga upp kejsarporträtt och fira ryska högtider och jubileer.

Estlander var aktiv inom privatskollärarföreningen. Han var dess viceordförande 1906–1918 och därefter ordförande. Han var också medlem i direktionen för privatskolornas pensionskassa, Svenska litteratursällskapets styrelse 1921–1931, ordförande i Helsingfors folkbarnträdgårdars direktion, sekreterare i ständernas delegation för de Antellska samlingarna samt en av grundarna av Svenska teaterföreningen 1913 och dess förste ordförande till 1921.^[5]

Han gifte sig 1912 med filosofie magistern och matematiklärarinnan Sanny Olivia Söderhjelm. Han var en uppskattad pedagog som hyllades av såväl elever som kolleger under sin livstid. År 1927 blev han filosofie hedersdoktor vid Helsingfors universitet och 1931 tilldelades han ett pris för sina litterära insatser av Svenska litteratursällskapet.^[5]

Utmärkelser

Riddartecknet av Finlands Vita Ros’ orden, 1923^[4]

[Redigera Wikidata]

Publikationer

Hembygdslära. Förberedande geografi i samarbete med Anna Nordman och Aina Nordström. Helsingfors 1902.
Om undervisningens form vid den lägre historiekursen. Ingår i ”Berättelser (över) Nya svenska läroverket i Helsingfors 21 (1902/1903)”. Helsingfors 1903.
King Fjalar: a poem in five songs. Helsingfors 1904.
De bibliska berättelserna på historisk grund I. Gamla Testamentet. Stockholm 1913.
Finlands historia i korta berättelser. Helsingfors 1919.
Elva årtionden ur Finlands historia, 5 band. Illustrerad version. Stockholm 1929–1930 (första boken kom ut 1919, men då var den inte illustrerad).
Världshistoria och världskultur i korta berättelser. Helsingfors 1924.
Eugen Schauman: en livsbild ur Finlands kamp mot Ryssland. Helsingfors 1924.
Ernst Linder d. ä. En märkesman inom den liberala rörelsen i Finland: levnadsteckning. Helsingfors 1925.
Finne och finländare, en utredning. Helsingfors 1926.
En finländsk karolin: Carl Gustaf Granfelt: levnadsteckning. Helsingfors 1927.
Mathias Alexander Castrén: hans resor och forskningar: en levnadsteckning. Helsingfors 1928.
Förberedande geografi. Helsingfors 1931.
Från hav och hov: amiral Oscar von Kræmers levnadslopp skildrat på grundvalen av efterlämnade papper. Stockholm 1931.
Tankar och spörsmål. Helsingfors 1932.
Allmänna historien i berättelser, 4 band. Stockholm 1956-1963.