Biobläck

Biobläck, eller bioink på engelska, är material som utvecklats för 3D-bioskrivning. Biobläck efterhärmar däggdjurscellers extracellulära matrix för att understödja vidhäftningen, celldelningen och differentieringen. Biobläck skiljer sig från traditionella biomaterial såsom hydrogeler, polymernätverk och skumställningar genom sin förmåga att beläggas som trådar genom en friformsframställningsprocess.[1] Till skillnad från traditionella additiva tillverkningsmaterial såsom termoplastpolymerer, keramiker och metaller som kräver starka lösningsmedel, korslänkade modaliteter eller höga temperaturer för att kunna skrivas, så används biobläck under mycket mildare omständigheter. Dessa milda omständigheter är nödvändiga för att säkerställa kompatibiliteten med levande celler och förhindra nedbrytning av bioaktiva molekyler och makroproteiner. Dessa biobläck har ofta skapats utifrån existerande hydrogelbiomaterial och härletts från naturliga polymerer såsom gelatin, alginat, fibrin, chitosan och hyaluronsyra som är känsliga för processomständigheterna.[2]

Skillnader från traditionella 3D-skrivmaterial:

  • Skrivs vid mycket lägre temperaturer (37 °C eller lägre)
  • Milda korslänkningsparametrar
  • Naturlig härstamning
  • Bioaktiva
  • Möjliga att använda för att manipulera celler

En mer avancerad kategori av biobläck är komponerade av flera olika hydrogeler, som kombineras för att kunna kontrollera både biologiska och mekaniska parametrar.[3] Ett exempel på detta är mikroink (µink). Genom att kombinera två hydrogeler – en optimerad för cellvidhäftning, proliferation och differentiering, och en andra som limmar ihop den första – kan man kontrollera biobläckets egenskaper. Denna kombination möjliggör skapandet och transplantation av biokompatibla material med hög celldensitet och övriga önskvärda egenskaper. Biobläck av den här typen kan komma att användas för att regenerera hud.[4]

Referenser

  1. ↑ Hospodiuk, Monika; Dey, Madhuri; Ozbolat, Ibrahim (Jan 3, 2017). ”The bioink: A comprehensive review on bioprintable materials”. Biotechnology Advances. http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0734975016301719.
  2. ↑ Malda, Jos (2013). ”25th Anniversary Article: Engineering Hydrogels for Biofabrication”. Advanced Materials 25 (36): sid. 5011–5028. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1002/adma.201302042/abstract.
  3. ↑ Caldwell, Alexander S.; Campbell, Gavin T.; Shekiro, Kelly M. T.; Anseth, Kristi S. (2017). ”Clickable Microgel Scaffolds as Platforms for 3D Cell Encapsulation” (på engelska). Advanced Healthcare Materials 6 (15): sid. 1700254. doi:10.1002/adhm.201700254. ISSN 2192-2659. PMID 28485127. PMC: 5550331. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/adhm.201700254. Läst 19 december 2025.
  4. ↑ Shamasha, Rozalin; Ramanathan, Sneha Kollenchery; Oskarsdotter, Kristin; Boroojeni, Fatemeh Rasti; Zielińska, Aleksandra; Naeimipour, Sajjad (2025). ”Biphasic Granular Bioinks for Biofabrication of High Cell Density Constructs for Dermal Regeneration” (på engelska). Advanced Healthcare Materials 14 (21): sid. 2501430. doi:10.1002/adhm.202501430. ISSN 2192-2659. PMID 40509628. PMC: 12365623. https://onlinelibrary.wiley.com/doi/abs/10.1002/adhm.202501430. Läst 19 december 2025.