Björn Floderus

Björn Gustaf Oscar Floderus, född 14 februari 1867 i Uppsala domkyrkoförsamling, död 12 maj 1941 i Matteus församling, Stockholm, var en svensk läkare och botaniker. Han var son till Manfred Floderus.

Gift 1901 med Elma Lind, född 11 januari 1876 i Borås, död 28 juli 1948 i Oslo, dotter till apotekaren Hjalmar Magnus Lind och Maria Elisabeth Charlotta (Lotten) Wendbladh. Makarna Floderus är begravda på Uppsala gamla kyrkogård.

Björn Floderus avlade mogenhetsexamen i Uppsala 1885 och blev med fil 1886. Han var amanuens vid farmakologiska institutionen vid Uppsala universitet 1888–1889 och avlade med kand 1889 samt med lic 1893. Han tjänstgjorde som amanuens vid Akademiska sjukhusets kirurgiska poliklinik 1893–1894 och vid dess kirurgiska klinik 1894–1895, samt som underkirurg vid sjukhuset 1895–1896. År 1897 erhöll han Hwasserska resestipendiet och utnämndes till docent i kirurgi i Uppsala. Samma år disputerade han disp pro gradu med gradualavhandlingen om prostatahypertrofiens behandling och blev medicine doktor 1898.

Mellan 1897 och 1899 var han docent i kirurgi vid Uppsala universitet. År 1899 tillträdde han som överkirurg vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn i Stockholm. Han var överläkare på vårdanstaltens kirurgiska avdelning samt föreståndare för dess kirurgiska poliklinik 1899–1932 (tillförordnad 1899). Samtidigt var han docent i kirurgi vid Karolinska institutet 1899–1917 och biträdande lärare i kirurgi där under samma period. År 1915 företog han krigskirurgiska studier i Österrike-Ungern.

Floderus verkade också som praktiserande läkare i Stockholm från 1899 och var undersökningsläkare för öron-, näs- och halssjukdomar vid Stockholms folkskolor 1901–1905. Han var även föreståndare för Serafimerlasarettets kirurgiska poliklinik 1902–1906.

År 1921 valdes han in som korresponderande ledamot av Societas pro Fauna et Flora fennica, och 1925 tilldelades han Riddartecknet av Nordstjärneorden (RNO). Som ett erkännande av hans botaniska insatser har växten Salix heterostemon Flod. uppkallats efter honom.

Förutom sin medicinska karriär var Floderus en passionerad botaniker och betraktades som en av sin tids främsta salix-kännare. Han företog flera omfattande studieresor för att fördjupa sina kunskaper, bland annat till arktiska områden.

• Salices från Jämtlands fjälltrakter (1886)
• 29 Fam. Salicaceee (1931)
• Salicacex fennoscandicas (1931)
• A strange species of Salix from Alaska (1935)
• Some new Himalayan willows (1935)
• New Siberian willows (1936)
• Two Linnean species of Salix and their allies (1939)
• Some new Salix species and hybrids (1940)
• Salix rotundifolia Trautv. and Salix nummularia Anderss. (1941)
• Salix helvetica Villars and its sub-species and hybrids (postum 1943)
• Salix crataegifolia Bertoloni (postum 1944)
• Salix Starkeana Willdenow
• The Continental Salix glauca species
• A strange Scottish form of Salix lapponum L.

Auktorsnamnet Flod. kan användas för Björn Floderus i samband med ett vetenskapligt namn inom botaniken; se Wikipediaartiklar som länkar till auktorsnamnet.

• Svensk uppslagsbok, Malmö 1932.
• Sigurd Lindman: Björn G O Floderus i Svenskt biografiskt lexikon (1964–1966)
• Floderus, Björn och Floderus, Elma f. Lind på SvenskaGravar.se