Blackticka

Blackticka
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeSvampar
Fungi
DivisionBasidiesvampar
Basidiomycota
KlassAgaricomycetes
OrdningPolyporales
FamiljMeruliaceae
SläkteJunghuhnia
ArtBlackticka
Junghuhnia collabens
Vetenskapligt namn
§ Junghuhnia collabens
Auktor(Fr.) Ryvarden 1972
Synonymer
Irpex collabens (Fr.) Kotir. & Saaren. 2002[1]
Steccherinum collabens (Fr.) Vesterh. 1996[2]
Junghuhnia collabens var. collabens (Fr.) Ryvarden 1972[3]
Chaetoporus collabens (Fr.) Pouzar 1967[4]
Poria dodgei Murrill 1921[5]
Physisporus collabens (Fr.) Costantin & L.M. Dufour 1916[6]
Phellinus blytii (Fr.) Pat. 1900[7]
Chaetoporus rixosus (P. Karst.) P. Karst. 1899[8]
Poria blyttii (Fr.) Sacc. 1888[9]
Poria emollita (Fr.) Cooke 1886[10]
Poria collabens (Fr.) P. Karst. 1882[11]
Poria rixosa (P. Karst.) P. Karst. 1881[12]
Polyporus rixosa P. Karst. 1879[13]
Polyporus contiguus P. Karst. 1876[14]
Polyporus blytii Fr. 1874[15]
Polyporus laevigatus Fr. 1874[16]
Polyporus collabens Fr. 1874[17]

Blackticka (Steccherinum collabens) är en svampart[3] som först beskrevs av Elias Fries, och fick sitt nu gällande namn av Leif Ryvarden 1972. Blackticka är en art i släktet Steccherinum och familjen Steccherinaceae.[18] Enligt Catalogue of Life ingår Blackticka i släktet Junghuhnia.[19]

Beskrivning

Blackticka är en ettårig resupinat och saprotrof ticka, vars fruktkroppar kan bli meterlånga. Färgen liknar mjölkchokladdryck. Arten växer på grova, välrötade granlågor, ibland på lågor av tall, i täta, fuktiga barrskogar. Den kan stundom förväxlas med Gulporing, som kan bli brunaktig.[20][21]

Utbredning

Blackticka är en sällsynt svamp som förekommer i olikåldriga, sedan länge orörda gamla barrskogar. Den har hittats i hela Sverige med undantag för södra och västra Götaland samt Gotland. De flesta fynden har dock gjorts i Svealand och Norrland. Mycket tyder på att den blivit mer sällsynt i Svealand. Arten finns i Norge och Finland, men ej i Danmark. I övrigt förekommer den i de tempererade delarna av Europa, Asien och Nordamerika. Många av Blacktickans växtplatser är naturreservat.[22][23] Arten är reproducerande i Sverige. Rödlistan 2025 klassar Blacktickan som sårbar.[20]

Källor

  1. ↑ Kotiranta, H.; Saarenoksa, R. (2002) New combinations in Irpex (Aphyllophorales, Basidiomycetes), In: Polish Botanical Journal 47(2):103–107
  2. ↑ Knudsen, H.; Hansen, L. (eds) (1996) Nomenclatural notes to Nordic Macromycetes vol. 1 & 3, In: Nordic Jl Bot. 16(2):211–221
  3. 1 2 Ryvarden (1972) , In: Persoonia 7(1):18
  4. ↑ Pouzar (1967) , In: Ceská Mykol. 21:211
  5. ↑ Murrill (1921) , In: Mycologia 13(2):87
  6. ↑ Costantin & L.M. Dufour (1916) , In: Nouvelle flore des champignons pour la determination facile de toutes les especes de France et de la plupart des especes Europeennes, 5th ed. (Paris):139
  7. ↑ Pat. (1900) , In: Essai Tax. Hyménomyc. (Lons–le–Saunier):97
  8. ↑ P.A. Karsten (1899) , In: Finl. Basidsvamp. (11):136
  9. ↑ P.A. Saccardo (1888) , In: Syll. fung. (Abellini) 6:307
  10. ↑ Cooke (1886) , In: Grevillea 14(no. 72):111
  11. ↑ P.A. Karsten (1882) , In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 37:83
  12. ↑ P.A. Karsten (1881) , In: Revue mycol., Toulouse 3(9):19
  13. ↑ P. Karst. (1879) , www.speciesfungorum.org
  14. ↑ P. Karst. (1876) , In: Bidr. Känn. Finl. Nat. Folk 25:272
  15. ↑ E.M. Fries (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):571
  16. ↑ Fr. (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):571
  17. ↑ E.M. Fries (1874) , In: Hymenomyc. eur. (Upsaliae):572
  18. ↑ ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/. Läst 20 juli 2026.
  19. ↑ ”Junghuhnia collabens (Fr.) Ryvarden | COL” (på engelska). www.catalogueoflife.org. https://www.catalogueoflife.org/data/taxon/6NH2Y?__goaway_challenge=cookie&__goaway_id=e8df8f5c40a9fc9844d8eb4924ce053e. Läst 20 juli 2026.
  20. 1 2 ”Artfakta från SLU Artdatabanken”. artfakta.se. https://artfakta.se/. Läst 20 juli 2026.
  21. ↑ Jaederfelt, Klas (2014). STORA Svampboken med uppdaterad Tickbok. sid. 249. ISBN 978-91-87247-62-0
  22. ↑ ”Djupdalshöjden”. www.lansstyrelsen.se. https://www.lansstyrelsen.se/orebro/besoksmal/naturreservat/djupdalshojden.html. Läst 20 juli 2026.
  23. ↑ ”Ensjölokarna, Naturreservat — Naturkartan”. www.naturkartan.se. https://www.naturkartan.se/sv/gavleborgs-lan/ensjolokarna. Läst 20 juli 2026.
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.