Blomsovarbin
| Blomsovarbin | |
 Smörblommebi (C. florisomne) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Insekter Insecta |
| Ordning | Steklar Hymenoptera |
| Underordning | Midjesteklar Apocrita |
| (orankad) | Gaddsteklar Aculeata |
| Överfamilj | Bin Apoidea |
| Familj | Buksamlarbin Megachilidae |
| Släkte | Blomsovarbin Chelostoma |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chelostoma | |
| Auktor | Latreille, 1809 |
| Synonymer | |
| Chilostoma Latreille, 1809[1] | |
 Storsovarbi (C. rapunculi) | |
| Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen | |
Blomsovarbin (Chelostoma) är ett släkte solitära bin i familjen buksamlarbin.[1] De är oligolektiska, det vill säga de drar nektar och pollen från ett begränsat antal blommarter.
Beskrivning
Blomsovarbin är avlånga, spolformade bin med svart grundfärg och gles, ljus behåring på övre delen av kroppen. På buken har honan en vit hårborste som hon använder för att samla pollen. I bakkanten av tergit 7[a] har de ingående arternas hanar olika utskott, som kan vara till hjälp för artbestämningen. De ingående medlemmarna varierar påtagligt i längd, från 4 till 15 mm.[2]
Utbredning
Släktet, som innehåller 55 arter, förekommer i större delen av Holarktis (norra halvklotet), med undantag av Kina och Japan.[2]
Ekologi
Blomsovarbina är vanligtvis oligolektiska, det vill säga specialiserade till en växtfamilj. Blåklockor är vanliga som värdväxter.[2]
De ingående arterna är solitära (icke samhällsbildande) bin, där honan har hela ansvaret för att föda upp avkomman. Hon bygger sitt larvbo i existerande gnaghål av vedlevande insekter i ihåliga växtstjälkar eller i grenar med poröst innanmäte.[2] De kan till exempel ofta ses i vasstak.[3] I boet konstrueras larvcellerna i linje, och avdelas med mellanväggar som honan tillverkar av jord, lera eller sand blandat med saliv eller nektar.[2]
Släktet har fått sitt svenska trivialnamn av hanarnas vana att övernatta inuti blommor.[2]
Artlista
Ingående arter i släktet enligt Integrated Taxonomic Information System[1]:
- Chelostoma aegaeicum Müller, 2012
- Chelostoma aureocinctum (Bingham, 1897)
- Chelostoma bernardinum Michener, 1938
- Chelostoma bytinskii (Mavromoustakis, 1948)
- Chelostoma californicum Cresson, 1878
- Småsovarbi (Chelostoma campanularum) (Kirby, 1802)
- Chelostoma carinocaudatum Wu, 2004
- Chelostoma carinoclypeatum Wu, 1992
- Chelostoma carinulum Pérez, 1895
- Chelostoma clypeale Müller, 2015
- Chelostoma cockerelli Michener, 1938
- Chelostoma comosum Müller, 2012
- Chelostoma diodon Schletterer, 1889
- Chelostoma distinctum (Stoeckhert, 1929)
- Chelostoma dolosum (Benoist, 1935)
- Chelostoma edentulum Pérez, 1895
- Chelostoma emarginatum (Nylander, 1856)
- Smörblommebi (Chelostoma florisomne) (Linnaeus, 1758)
- Chelostoma forcipatum (Benoist, 1928)
- Chelostoma foveolatum (Morawitz, 1868)
- Chelostoma galeridum (Warncke, 1991)
- Chelostoma garrulum (Warncke, 1991)
- Chelostoma grande (Nylander, 1852)
- Chelostoma handlirschi Schletterer, 1889
- Chelostoma hebraeum (Benoist, 1935)
- Chelostoma hellenicum (Benoist, 1938)
- Chelostoma incisulum Michener, 1938
- Chelostoma incognitum Müller, 2012
- Chelostoma isabellinum (Warncke, 1991)
- Chelostoma josefi M. Schwarz & Gusenleitner, 2000
- Chelostoma laticaudum (Benoist, 1938)
- Chelostoma longifacies Müller, 2012
- Chelostoma longilabrare Wu, 2004
- Chelostoma lucens (Benoist, 1928)
- Chelostoma maidli (Benoist, 1935)
- Chelostoma marginatum Michener, 1938
- Chelostoma minutum Crawford, 1916
- Chelostoma mocsaryi Schletterer, 1889
- Chelostoma nasutum Pérez, 1895
- Chelostoma orientale Schletterer, 1890
- Chelostoma palaestinum (Benoist, 1935)
- Chelostoma petersi (Tkalcu, 1984)
- Chelostoma phaceliae Michener, 1938
- Chelostoma philadelphi (Robertson, 1891)
- Storsovarbi (Chelostoma rapunculi (Lepeletier, 1841))
- Chelostoma schlettereri (Friese, 1899)
- Chelostoma siciliae Müller, 2012
- Chelostoma styriacum M. Schwarz & Gusenleitner, 1999
- Chelostoma sublamellum Wu, 1992
- Chelostoma subnitidum (Benoist, 1935)
- Chelostoma tetramerum Michener, 1942
- Chelostoma tonsum Müller, 2015
- Chelostoma torquillum (Warncke, 1991)
- Chelostoma transversum (Friese, 1897)
- Chelostoma ventrale Schletterer, 1889
- Chelostoma xizangense Wu, 1982
Arter i Sverige och Finland
I Sverige och Finland finns de tre arterna smörblommebi (C. florisomne), småsovarbi (C. campanularum) och storsovarbi (C. rapunculi). Alla arterna är klassificerade som livskraftiga (LC) i båda länderna.[2][4].
Kommentarer
- ↑ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7, som numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.
Källor
- 1 2 3 ”Chelostoma Latreille, 1809” (på engelska). Integrated Taxonomic Information System (ITIS). https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=634064#null. Läst 12 december 2025.
- 1 2 3 4 5 6 7 ”Blomsovarbin Chelostoma Latreille, 1809”. Information. Artdatabanken. 2024. https://artfakta.se/taxa/1005529/information. Läst 12 december 2025.
- ↑ ”Vildbin och fragmentering” (PDF, 1,02 MB). Svenska Vildbiprojektet. 2004. sid. 7. Arkiverad från originalet den 16 juli 2020. https://web.archive.org/web/20200716211553/https://djur.jordbruksverket.se/download/18.51c5369e120aee363f080002059/1370040757098/vildbin%20fragmentering.pdf. Läst 16 juli 2020.
- ↑ Juho Paukkunen (2019). ”blomsovarbin – Chelostoma”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.204591. Läst 12 december 2025.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör blomsovarbin.
|