Bruno de Finetti

Bruno de Finetti
Född13 juni 1906[1][2][3]
Innsbruck[4]
Död20 juli 1985[1][2][3] (79 år)
Rom[5]
Medborgare iItalien och Kungariket Italien
Utbildad vidPolitecnico di Milano, [6]
Universitetet i Milano, [6]
SysselsättningMatematiker, nationalekonom, statistiker, filosof
ArbetsgivareIstituto Nazionale di Statistica (1927–1931)[6]
Assicurazioni Generali S.p.A. (1931–1947)[6]
Triestes universitet (1947–1954)[6]
La Sapienza (1954–1976)[6][7]
Noterbara verkDe Finettis sats
Utmärkelser
Fellow of the Institute of Mathematical Statistics (1951)[3]
Fellow of the Econometric Society (1961)[8]
Fellow of the American Statistical Association
Redigera Wikidata

Bruno de Finetti, född 13 juni 1906 i Innsbruck, Österrike, död 20 juli 1985 i Rom, Italien, var en italiensk matematiker, sannolikhetsteoretiker,[9] statistiker och aktuarie, känd för hans banbrytande arbete med teorin för subjektiva sannolikheter[9] som ligger som grund för bayesiansk statistik. Den klassiska redogörelsen för hans distinkta teori är 1937 års "La prévision: ses lois logiques, ses sources subjektives",[10] som diskuterade sannolikhet baserad på koherensen i spelodds och konsekvenserna av utbytbarhet.

Biografi

De Finetti studerade matematik vid Politecnico di Milano. Han tog examen 1927 och skrev sin avhandling under handledning av Giulio Vivanti. Efter examen arbetade han som aktuarie och statistiker vid Istituto Nazionale di Statistica (Nationella statistikinstitutet) i Rom och, från 1931, vid försäkringsbolaget Assicurazioni Generali i Trieste. År 1936 vann han en tävling om en professur i finansiell matematik och statistik, men nominerades inte på grund av en fascistisk lag som hindrade ogifta kandidater från att delta;[11] han utnämndes till ordinarie professor vid universitetet i Trieste först 1950.

Han hade en omfattande publicering (17 artiklar enbart 1930, enligt Lindley) och fick ett internationellt rykte i den lilla världen av sannolikhetsmatematiker. Han undervisade i matematisk analys i Padua och tilldelades sedan en professur i finansiell matematik vid Triestes universitet (1939). År 1954 flyttade han till Sapienzauniversitetet i Rom, först till en annan professur i finansiell matematik och sedan, från 1961 till 1976, en i sannolikhetskalkyl. De Finetti utvecklade sina idéer om subjektiv sannolikhet på 1920-talet oberoende av Frank P. Ramsey.[12] Ändå, enligt förordet till hans Theory of Probability, hämtade han inspiration från Harold Jeffreys, I. J. Good och B. O. Koopman. Han resonerade också om sambandet mellan ekonomi och sannolikhet, och ansåg att vägledande principer för att vara paretianskt optimum ytterligare inspirerades av "rättvisekriterier".[13] De Finetti hade olika sociala och politiska övertygelser under sitt liv: han följde fascismen under sin ungdom, övergick sedan till kristen socialism och anslöt sig slutligen till Radikalpartiet.[11][14]

De Finetti blev först känd i den angloamerikanska statistikvärlden på 1950-talet när L. J. Savage, som självständigt hade anammat subjektivismen, drog in honom i den; en annan stor förkämpe var Dennis Lindley.

Arbete och inflytande

De Finetti betonade en prediktiv inferensmetod inom statistik. Han föreslog ett tankeexperiment enligt följande: Du måste sätta priset för ett löfte att betala 1 dollar om det fanns liv på Mars för 1 miljard år sedan, och 0 dollar om det inte fanns, och imorgon kommer svaret att avslöjas. Du vet att din motståndare kommer att kunna välja antingen att köpa ett sådant löfte från dig till det pris du har satt, eller kräva att du köper ett sådant löfte från din motståndare, fortfarande till samma pris. Med andra ord: du sätter oddsen, men din motståndare bestämmer vilken sida av vadet som kommer att vara ditt. Priset du sätter är den "operativa subjektiva sannolikheten" som du tilldelar det förslag du satsar på. Detta pris måste följa sannolikhetsaxiomen om du inte ska möta en säker förlust, som du skulle göra om du satte ett pris över 1 dollar (eller ett negativt pris). Genom att beakta vadet på mer än en händelse kunde de Finetti motivera addition. Priser, eller motsvarande odds, som inte utsätter dig för en säker förlust genom en holländsk bok kallas koherenta.

De Finetti är också känd för de De Finettis sats om utbytbara sekvenser av stokastiska variabler. De Finetti var inte den förste som studerade utbytbarhet, men han gjorde ämnet mer synligt. Han började publicera om utbytbarhet i slutet av 1920-talet, men hans artikel "La Prévision" från 1937 (se bibliografi) är hans mest berömda behandling.

År 1929 introducerade de Finetti konceptet med oändligt delbara sannolikhetsfördelningar.

Han introducerade också de Finetti-diagram för att rita genotypfrekvenser.

Den engelska översättningen av hans bok från 1974 anses ha återuppväckt intresset för prediktiv inferens i den anglofona världen och uppmärksammat idén om utbytbarhet.[15]

År 1961 valdes han till ledamot av American Statistical Association.[16]

De Finetti-priset, som delas ut årligen av European Association for Decision Making, är uppkallat efter honom. Institutionen för matematik, statistik och ekonomi vid Triestes universitet är också uppkallad efter honom.

Under 2000-talet har kvantutvidgningar av de Finettis representationsteorem visat sig vara användbara inom kvantinformation,[17][18][19] inom ämnen som kvantnyckelfördelning[20] och intrasslingsdetektering.[21]

Bibliografi

Se verk på

de Finetti på engelska

(Följande är översättningar av verk som ursprungligen publicerades på italienska eller franska.)

  • "Probabilism: A Critical Essay on the Theory of Probability and on the Value of Science," (translation of 1931 article) in Erkenntnis, volume 31, issue 2–3, September 1989, pp. 169–223. The entire double issue is devoted to de Finetti's philosophy of probability.
  • 1937, "La Prévision: ses lois logiques, ses sources subjectives," Annales de l'Institut Henri Poincaré,: - "Foresight: its Logical Laws, Its Subjective Sources," (translation of the 1937 article in French) in H. E. Kyburg and H. E. Smokler (eds), Studies in Subjective Probability, New York: Wiley, 1964.
  • Theory of Probability, (translation by A Machi and AFM Smith of 1970 book) 2 volumes, New York: Wiley, 1974–1975.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bruno de Finetti, 19 februari 2026.

Noter

  1. 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6352f69, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 Internet Philosophy Ontology project, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 3 Scientific Legacy Database, Institute of Mathematical Statistics, läs online, läst: 16 december 2022.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 16 december 2014.[källa från Wikidata]
  5. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 MacTutor History of Mathematics archive.[källa från Wikidata]
  7. ↑ European Digital Mathematics Library, s. 64, EuDML work ID: 42703.[källa från Wikidata]
  8. ↑ läs online, www.econometricsociety.org , läst: 6 april 2023.[källa från Wikidata]
  9. 1 2 ”Bruno de Finetti - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bruno-de-finetti. Läst 15 juni 2021.
  10. ↑ "La prévision: ses lois logiques, ses sources subjectives", Annales de l'Institut Henri Poincaré, 7, 1–68.
  11. 1 2 ”Guide to the Bruno De Finetti Papers, 1924–2000 ASP.1992.01”. Digital Pitt. https://digital.library.pitt.edu/islandora/object/pitt:US-PPiU-asp199201/from_search/-0. Läst 1 maj 2019.
  12. ↑ Galavotti, Maria Carla (2001). ”Subjectivism, Objectivism and Objectivity in Bruno de Finetti's Bayesianism”. i Cornfield, David; Williamson, Jon. Foundations of Bayesianism. Kluwer. sid. 161–174. ISBN 1-4020-0223-8
  13. ↑ A Conversation with Eugenio Ragazzini, Statistical Science, 2011.
  14. ↑ Prünster, Igor; Lijoi, Antonio (November 2011). ”A Conversation with Eugenio Regazzini”. Statistical Science 26 (4): sid. 647–672. doi:10.1214/11-STS362. ISSN 0883-4237. https://arxiv.org/abs/1205.4807.
  15. ↑ Predictive Inference: An Introduction, Seymour Geisser, CRC Press, 1993, ISBN 0-412-03471-9.
  16. ↑ ”View/Search Fellows of the ASA”. Arkiverad från originalet den 16 juni 2016. https://web.archive.org/web/20160616161612/http://www.amstat.org/awards/fellowslist.cfm. Läst 23 juli 2016.
  17. ↑ Caves, Carlton M.; Fuchs, Christopher A.; Schack, Ruediger (20 augusti 2002). ”Unknown quantum states: The quantum de Finetti representation”. Journal of Mathematical Physics 43 (9): sid. 4537–4559. doi:10.1063/1.1494475. ISSN 0022-2488. https://arxiv.org/abs/quant-ph/0104088.
  18. ↑ J. Baez (2007). ”This Week's Finds in Mathematical Physics (Week 251)”. https://math.ucr.edu/home/baez/week251.html. Läst 29 april 2012.
  19. ↑ Brandao, Fernando G. S. L.; Harrow, Aram W. (2013-01-01). ”Quantum de finetti theorems under local measurements with applications”. Proceedings of the forty-fifth annual ACM symposium on Theory of Computing. STOC '13. New York, NY, USA: ACM. sid. 861–870. doi:10.1145/2488608.2488718. ISBN 978-1-4503-2029-0. https://arxiv.org/abs/1210.6367
  20. ↑ Renner, Renato (2008). ”Security of Quantum Key Distribution”. International Journal of Quantum Information 6 (1): sid. 1–127. doi:10.1142/S0219749908003256. https://arxiv.org/abs/quant-ph/0512258.
  21. ↑ Doherty, Andrew C.; Parrilo, Pablo A.; Spedalieri, Federico M. (1 januari 2005). ”Detecting multipartite entanglement”. Physical Review A 71 (3). doi:10.1103/PhysRevA.71.032333. https://arxiv.org/abs/quant-ph/0407143.

Externa länkar