Carl Adolf Cornelius

Carl Adolf Cornelius
Född12 mars 1819
Würzburg
Död10 februari 1903 (83 år)
München
Medborgare iKungariket Bayern
Utbildad vidBonns universitet
SysselsättningKyrkohistoriker, universitetslärare, historiker[1][2], politiker
Befattning
Ledamot av parlamentet i Frankfurt (1848–1849)
ArbetsgivareMünchens universitet
Bonns universitet
MakaElisabeth Cornelius
BarnElisabeth Cornelius (f. 1858)
Carl Cornelius (f. 1860)
SläktingarPeter Cornelius (syskon)
Utmärkelser
Maximiliansorden för konst och vetenskap (1892)
Redigera Wikidata

Carl Adolf Wenzeslaus Cornelius, född den 12 mars 1819 i Würzburg, död den 10 februari 1903 i München, var en tysk kyrkohistoriker.

Cornelius var lärare vid gymnasierna i Emmerich och Koblenz samt vid Lyceum hosianum i Braunsberg (1846–1849), blev 1852 docent i historia i Breslau samt utnämndes till professor 1854 vid Bonns och 1856 vid Münchens universitet. Han var 1848–1849 medlem av nationalförsamlingen i Frankfurt. År 1870 slöt han sig till den gammalkatolska rörelsen. Cornelius främsta arbete är Geschichte des münsterischen Aufruhrs der Wiedertäufer (2 band, 1855–1860). Han behandlade Calvin och hans kyrka i åtskilliga skrifter, bland annat Die Gründung der calvinischen Kirchenverfassung in Genf (1892) och Die ersten Jahre der Kirche Calvins 1541–1546 (1896). År 1899 utgav han Historische Arbeiten, vornehmlich zur Reformationszeit.

Källor

Noter

  1. ↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 25 juni 2015.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 1166801057749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]