Carl Emil Bardenfleth
| Carl Emil Bardenfleth | |
| |
| Född | 9 maj 1807[1] Köpenhamn[1] |
|---|---|
| Död | 3 september 1857[1] (50 år) Interlaken[1], Schweiz |
| Begravd | Interlaken[1] |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet Østre Borgerdyd, [1] |
| Sysselsättning | Självbiograf, politiker, domare, ämbetsman |
| Befattning | |
| Folketingsledamot Danmarks justitieminister (1848–1851) | |
| Barn | Fritz Bardenfleth (f. 1835) Caroline Stampe-Charisius (f. 1841) Frederik Carl Christian Bardenfleth (f. 1846) Vilhelm Bardenfleth (f. 1850) |
| Föräldrar | Johan Frederik Bardenfleth[2] Augusta Wilhelmine von Hellfried[2] |
| Utmärkelser | |
| Kommendör av Dannebrogorden (1842)[1] Dannebrogsmännens hederstecken (1845)[1] Storkors av Dannebrogorden (1848)[1] | |
| Redigera Wikidata | |
Carl Emil Bardenfleth, född 9 maj 1807 och död 3 september 1857, var en dansk minister, far till den danske inrikesministern Vilhelm Bardenfleth.
Bardenfleth var Fredrik VII:s barndomsvän och hovchef, vid Fredriks tronbestigning i januari blev han geheimestatsminister och senare i marsministeriet justitiestatsminister, till han vid det partiella ministerskiftet 1851 i stället blev minister för Schlesvig. Han avgick i januari 1852. Bardenfleth tillhörde dem som försökte hålla den blivande grevinnan Danners inflytande tillbaka. Någon politisk roll spelade han inte.
Utmärkelser
Kommendör av Dannebrogorden, 1842[1]
Dannebrogsmännens hederstecken, 1845[1]
Storkors av Dannebrogorden, 1848[1]
Källor
- Svensk uppslagsbok. Malmö 1939
Noter
|
