Carl Gustaf Roos
| Carl Gustaf Roos | |
|---|---|
Titlar | |
| Tidsperiod | 1696–1701 |
| Tidsperiod | 1701–1706 |
| Tidsperiod | 1706–1722 |
| Yrke | Militär |
Militärtjänst | |
| I tjänst för | |
| Tjänstetid | 1674–1722 |
| Befäl | Närke-Värmlands regemente |
| Slag/krig | Fransk-nederländska kriget
|
|
| |
Personfakta | |
| Född | 25 december 1655 Järpås, Västergötland |
| Död | 2 maj 1722 (66 år) Åbo, Finland |
Släkt | |
| Frälse- eller adelsätt | Roos af Hjelmsäter |
| Far | Gustaf Eriksson |
| Mor | Christina Svinhufvud |
Familj | |
| Make/maka | Christina Maria Sparre (1677–1684) |
| Barn | Axel Erik Roos |
Familj 2 | |
| Make/maka 2 | Magdalena Christina van der Noot (1700–1722) |
Carl Gustaf Roos även, före 1705, Carl Gustaf Roos af Hjelmsäter, född 25 december 1655, död 2 maj 1722, friherre, karolinsk krigare.[1]
Efter att enligt traditionen ha utbildats i utländsk tjänst deltog Carl Gustaf Roos i Karl XI:s danska krig. Efter Karl XII:s trontillträde följde han denne i fält. Roos utmärkte sig i slaget vid Narva år 1700 och befordrades därefter till överste, tillika chef för Närke-Värmlands regemente (1701).[1]
Carl Gustaf Roos upphöjdes till friherrlig värdighet år 1705. Han hade dessförinnan haft tillnamnet Roos af Hjelmsäter, men kom efter upphöjelsen att kallas enbart "Roos".[1]
År 1706 blev Roos generalmajor och deltog som sådan i slaget vid Poltava den 28 juni 1709. Vid detta slag blev han, tillsammans med bland andra Hugo Johan Hamilton, tillfångatagen och fördes i sinom tid till Moskva i fångenskap.[1]
Roos avled år 1722 på hemväg, sedan han frigivits ur fångenskap efter freden i Nystad 1721.[1]
Carl Gustaf Roos var far till friherre Axel Erik Roos (1684–1765).[1]
Referenser
- 1 2 3 4 5 6 Jonasson, Gustav. ”Carl Gustaf Roos”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presentation.aspx?id=6835. Läst 14 december 2017.
Externa länkar
- Roos, 1. Karl Gustaf i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1916)
Wikisource har originalverk som rör Roos roll i slaget vid Malatitze 1708.