Claphaminstitutet

Claphaminstitutet är en svensk kristen ekumenisk tankesmedja som instiftades i Stockholm 2008.^[1][2] Namnet kommer från Clapham, en förort till London, där slaveri-abolitionisterna William Wilberforce, Hannah More med flera verkade i början av 1800-talet.^[3] Claphaminstitutet rankades 2025 på 19:e plats i tidningen Arbetsvärldens lista över mest inflytelserika tankesmedjor i Sverige.^[4]

Claphaminstitutet har till uppgift att "stimulera utbildning, undervisning och vetenskaplig forskning om och i kristen tro" och att "arbeta för den kristna trons tillämpning på kultur-, tros- och samhällsförhållanden i Sverige och i världen, samt sprida kunskap, forma nätverk och bilda opinion för detta ändamål".^[2] Det har Lausannedeklarationen som teologisk och ideologisk bas.^[5]

Claphaminstitutets förste direktor var riksdagsledamoten Tuve Skånberg, som 2016 efterträddes av historieforskaren Per Ewert.^[6]

Bland de 75 stiftarna ingick även Christina Doctare, Bertil Gärtner, Bengt Holmberg, Eva Hamberg, Yvonne Maria Werner och Lennart Sacrédeus.^[1] Ekumeniskt har Claphaminstitutet en bred bas från hela kartan över kyrkor och samfund: Svenska kyrkan och frikyrkor, karismatiska grupper och lågkyrkliga grupper, historiska kyrkor och nya samfund.^[7]

Claphaminstitutets huvudverksamhet var sedan starten att ordna seminarier och producera debattartiklar för landets olika tidningar. Med tiden har institutet ökat sin produktion av egna rapporter.

Institutet har återkommande anordnat seminarier på Almedalsveckan, i riksdagen och på andra offentliga arenor. Man har även publicerat dokumentärfilmer, bland annat på temat dödshjälp. Institutet har varit aktivt i debatten om människovärdesfrågor, och var remissinstans i grundlagsutredningen 2025, där man argumenterade emot förslaget att införa en rätt till abort i grundlagen.^[8][9] Claphaminstitutet har också varit engagerat i debatten om hbtq och menar att Pridefestivalen är skadlig för folkhälsan.^[10] De är också aktiva i frågor om kön, genus, jämställdhet och kvinnors rättigheter. De lyfter fram det traditionella äktenskapet som en mycket viktig faktor för hälsa och välmående,^[11] och framhåller två biologiska kön som den enda möjliga grunden för könskategorisering^[12] samt omtalar "genusideologin" som något hotfullt och menar att de som kritiserar det postmoderna genusperspektivet är viktiga röster.^[13]

Claphaminstitutet delar också ut Hannah More-priset, som delas ut till "en kristen kulturskapare – förstått i bred bemärkelse – som i Claphaminstitutets och Hannah Mores anda kombinerat skapande och samhällsengagemang med en frimodig kristen tro som gett genomslag i samtiden".^[14]

• Abort i grundlagen? En juridisk och historisk analys av varför abort ej bör ges konstitutionell status, Lotta Vahlne Westerhäll, Per Arvidsson, Rickard Lyckander, Andreas Stenkar Karlgren (9:2024)
• Den goda familjen: En sammanställning av forskningsläget om äktenskapets betydelse för individ och samhälle, André Juthe (8:2024)
• Osakligt och ensidigt: En granskning av hur kristendomen framställs i den svenska skolans läroböcker, Sofia Ödman, Per Ewert, Crister Andersson (7:2022)
• Islamiska värderingar kontra västerländska värderingar: Utmaningar för integration och mänskliga rättigheter Omid Pasbakhsh, Reinhold Fahlbeck, Syster Helena (6:2022)
• När teologi blev 68-ideologi: Etableringen av en israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982, Johan Sundeen (5:2021)
• Kränkt för sin tro: Kristna ungdomars upplevelse av sekulär intolerans i dagens svenska skola, Johan Eddebo, Per Ewert, Sven Magnusson (4:2020)
• Religionsförbud i skolan? En genomgång av konfessionsbegreppet i det svenska skolsystemet, Ruth Nordström, Rebecca Ahlstrand, Per Ewert (3:2018)
• Det färgglada mörkret: En granskning av innehållet i Stockholm Pride och dess konsekvenser för folkhälsan, Bengt Malmgren, Therése Ewert, Lars-Göran Sundberg (2:2018)
• Hotet mot värdigheten: En genomgång av konsekvenserna av läkarassisterat självmord, med särskilt fokus på Oregonmodellen, Mikaela Luthman & Anne-Berit Ekström (1:2017)

• Officiell webbplats