Cornelis de Jager
| Cornelis de Jager | |
Cornelis de Jager år 1967 | |
| Född | 29 april 1921[1] Den Burg[2], Nederländerna |
|---|---|
| Död | 27 maj 2021[3] (100 år) Den Burg[2], Nederländerna |
| Medborgare i | Konungariket Nederländerna[4] |
| Utbildad vid | Universitetet i Utrecht, filosofie doktor, [5] |
| Sysselsättning | fysiker, universitetslärare |
| Arbetsgivare | Universitetet i Utrecht |
| Utmärkelser | |
| Karl Schwarzschild-medaljen (1974)[6] Hedersdoktor vid Parisobservatoriet (1976)[7] Jules Janssens pris (1984) George Ellery Hale Prize (1988)[8] Royal Astronomical Societys guldmedalj (1988) Akademiepenning (1990) Theodore von Kármán Award (1993)[9] Fellow of the Committee for Skeptical Inquiry | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Cornelis "Kees" de Jager, född 29 april 1921 i Den Burg i Noord-Holland,[10] död 27 maj 2021[11] i Den Burg,[12] var en nederländsk astronom. Han specialiserade sig på att förutsäga solvariationer för att bedöma solens inverkan på framtida klimat. de Jager var generalsekreterare för IAU från 1967 till 1973 och var tidigare chef för SRON (Space Research Organization Netherlands) i Utrecht. Han var ledamot i Committee for Skeptical Inquiry och spelade en viktig roll i den europeiska skeptiska rörelsen, som den första ordföranden för både Stichting Skepsis och European Council of Skeptical Organisations.
Biografi
de Jager tillbringade sina skolår i Nederländska Ostindien.[11] År 1939 hörde de Jager professor Minnaert tala och sade: "Jag var så fascinerad av vad han sade att jag just då och där bestämde mig för att studera astronomi."[13] Från 1939 till 1945 studerade han matematik, fysik och astronomi vid Utrechts universitet.[11][14][15] Den 13 oktober 1952 doktorerade han med en avhandling med titeln "Solens vätespektrum".[14] Hans handledare var Marcel Minnaert.[15]
Sol- och stjärnforskning
de Jager arbetade med stjärnor och solfysik, och var en av grundarna och redaktörerna för tidskriften Solar Physics i samband med detta.[16] År 1980 var han huvudforskare för Hard X-ray Imaging Spectrometer (HXIS) på satelliten Solar Maximum Mission.[17] Hans arbete med solutbrott utfördes ofta i samarbete med Zdeněk Švestka.
Från och med 1978 utförde de Jager uppmärksammade arbeten med de mest lysande stjärnorna, kända som hyperjättar.[18] Från 1960 till 1986 var de Jager professor vid Utrechts universitet.[19][20]
Sol-klimat-relationer
de Jagers senare forskning var inriktad på att förutsäga solens variation för att bedöma solens inverkan på det framtida klimatet. Solaktivitet definieras vanligtvis av solens toroidala magnetfält, fältkomponenten parallell med solens ekvator. Solfläckar är ett uttryck för denna komponent. de Jager introducerade solens poloidala fält, som förbinder dess två poler, som en faktor av möjligen liknande betydelse. Han använde proxyvärden för båda komponenterna och tog under en 19-årsperiod löpande medelvärden för att eliminera alla effekter som bara varar en eller två solcykler.[21]
Därefter ritade han båda komponenterna i ett diagram och skapade därmed ett experimentellt fasporträtt. Banan för de två komponenterna gick från låg till hög aktivitet runt 1923. Runt 2006 har samma punkt passerats i motsatt riktning.[22] Således förväntas solaktiviteten under 2000-talet vara lägre än den var under större delen av 1900-talet. En minskad solaktivitet innebär mindre energitillförsel till jorden som en del av jordens energibudget, vilket delvis motverkar klimatförändringarna.[23]
de Jager förutsatte att solens magnetiska aktivitet är den mest betydande bidragande faktorn till troposfäriska temperaturer, med polaraktivitet också betydande. Han förutsatte att genom att subtrahera dessa faktorer från temperaturer som registrerats under de föregående 400 åren kunde temperaturtoppar och -dippar observeras, vilket förklarar den senaste tidens ökning av den globala uppvärmningen.[22]
Liknande teorier har förkastats av andra klimatforskare eftersom solaktivitet och globala temperaturer har divergerat sedan 1975, med minskad energiproduktion från solen och fortsatt ökande jordtemperaturer. Dessutom skulle en uppvärmning som uteslutande orsakas av solen resultera i en jämn uppvärmning i hela atmosfären, snarare än den observerade kylningen i den övre atmosfären och uppvärmningen i den nedre atmosfären som är förknippad med växthusgaser.[23]
Cyklosofi

de Jager utvecklade en presentation från 1990 vid International Skeptics Conference och publicerade en artikel för Skeptical Inquirer där han parodierar numerologi. I Adventures in Science and Cyclosophy hävdar de Jager att pseudovetenskapligt resonemang många gånger ignorerar sammanträffanden som handlar om förhållandet mellan objekt när det finns obegränsade datapunkter. Han menar att mätningar kring de stora pyramiderna har använts för att visa ett samband med astronomi. För att göra det, förklarar han, kan vem som helst använda de stora talens lag[24] för att relatera till vad man än vill, för att försöka bevisa att det finns ett samband. Som en illustration använder han exemplet med sin cykel och kosmos.[25][26] Entusiaster för denna formel har skapat en webbplats som låter besökare skicka in data för att replikera de Jagers experiment.[27]
Enligt Kendrick Frazier, som deltog i den andra världsskeptikerkongressen 1998 i Heidelberg i Tyskland, fick de Jagers "tomma" beskrivning av hur han gjorde mätningar i hela sitt hus, vilket visade "absurditeterna hos dem som fäster stor mystisk betydelse vid mätningar av den stora pyramiden", publiken att "få rysningar". Tydligen "ligger hans hem i ett astronomiskt observatorium, en plats, sa han, 'som kan vara mycket nära kosmos och väl mottaglig för dess otroliga krafter.'"[28]
Andra aktiviteter

de Jager var generalsekreterare för IAU från 1967 till 1973 och tidigare chef för observatoriet i Utrecht.[29] År 1981 blev de Jager en av grundarna av Världskulturrådet.[30] Han var den första ordföranden för Stichting Skepsis från 1987 till 1998,[31] den första ordföranden för Europeiska rådet för skeptiska organisationer från 1994 till 2001,[32] och var även ledamot i Committee for Skeptical Inquiry.[33][34]
de Jager anslöt sig till sina CSI-kollegor genom att skriva under namninsamlingen "Förnekare är inte skeptiker" som ber media att sluta referera till klimatförnekare som skeptiker, med namninsamlingen som slår fast att "riktig skepticism främjar vetenskaplig undersökning, kritisk forskning och användningen av förnuft vid granskning av kontroversiella och extraordinära påståenden", inte "förkastande av idéer utan objektiv övervägning".[35]
Han talade om astrologi vid World Skeptics Congress 1996.[36]
Utmärkelser och priser
År 1969 blev de Jager medlem av Kungliga Nederländska Vetenskapsakademin.[37] År 1990 valdes han in i Academia Europaea.[38]
- 1974 Karl Schwarzschild Medal[39]
- 1984 Prix Jules Janssen[20]
- 1988 Gold Medal of the Royal Astronomical Society for Astronomy[40]
- 1988 George Ellery Hale Prize by the Solar Physics Division of the American Astronomical Society[41]
- 1990 Committee for Skeptical Inquiry In Praise of Reason Award presenterad till de Jager för hans "notable contributions to science and his vigorous criticism of pseudoscience."[42]
Asteroiden 3798 de Jager fick sitt namn efter honom.[43]
År 2021 instiftade Springer Nature Kees de Jager-priset till ära för grundaren och redaktören för tidskrifterna Solar Physics och Space Science Reviews samt bokserien Astrophysics and Space Science Library. Priset delas ut årligen till den bästa artikeln i tidskriften Solar Physics.[44]
Referenser
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Kees de Jager, 28 mars 2025.
Noter
- ↑ SNAC, SNAC Ark-ID: w6x37m7g, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 läs online, www.astronomie.nl .[källa från Wikidata]
- ↑ Professor Kees de Jager overleden (på nederländska), läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Libris, Kungliga biblioteket, 18 september 2012, Libris-URI: 42gjkq9n0rhd71v, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
- ↑ Mathematics Genealogy Project, Mathematics Genealogy Project-ID: 112543, läst: 29 oktober 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, astronomische-gesellschaft.de .[källa från Wikidata]
- ↑ Jérôme Fenoglio & Marie-Pierre Lannelongue (red.), Le président de l'observatoire de Paris regrette l'insuffisance des crédits de recherches attribués à l'astronomie, Le Monde (på franska), Societe Editrice Du Monde, Louis Dreyfus och Jérôme Fenoglio, 16 september 1976, s. 34 .[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, spd.aas.org .[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, iaaweb.org .[källa från Wikidata]
- ↑ ”Kees de Jager wordt 100 jaar - online eeuwfeest voor wereldberoemd astronoom” (på nederländska). astronomie.nl. https://www.astronomie.nl/nieuws/kees-de-jager-wordt-100-jaar-online-eeuwfeest-voor-wereldberoemd-astronoom-2771. Läst 1 maj 2021.
- 1 2 3 van den Heuvel, Ed (28 May 2021). ”In memoriam Kees de Jager, sterrenkundige (1921–2021)” (på Dutch). astronomie.nl. Astronomie. https://www.astronomie.nl/nieuws/in-memoriam-kees-de-jager-sterrenkundige-1921-2021-2832.
- ↑ Professor Kees de Jager overleden (nederländska)
- ↑ ”Utrecht astronomer Kees de Jager turns 100 – News – Universiteit Utrecht”. www.uu.nl. 29 april 2021. https://www.uu.nl/en/news/utrecht-astronomer-kees-de-jager-turns-100.
- 1 2 Welch, Faye (April 2021). ”Digital Concert & Special Magazine for astronomer Kiss de Jagger (100)”. commentaryboxsports.com. Commentary Box Sports. https://commentaryboxsports.com/digital-concert-special-magazine-for-astronomer-kiss-de-jagger-100/.
- 1 2 Buiter, Rob (1 maj 2021). ”Astrofysicus Kees de Jager draaide honderd rondjes om zijn zon” (på Dutch). Astrofysicus Kees de Jager draaide honderd rondjes om zijn zon. https://www.trouw.nl/wetenschap/astrofysicus-kees-de-jager-draaide-honderd-rondjes-om-zijn-zon~b44ea0ae/.
- ↑ De Jager, Cornelis; Švestka, Zdeněk (1969). ”SAO/NASA Astrophysics Data System (ADS)”. Solar Physics 10 (2): sid. 243. doi:. Bibcode: 1969SoPh...10..243D. http://adsabs.harvard.edu/full/1969SoPh...10..243..
- ↑ van der Heijden, Margriet (28 maj 2021). ”Een leven gewijd aan de zon” (på Dutch). NRC. https://www.nrc.nl/nieuws/2021/05/28/een-leven-gewijd-aan-de-zon-a4045233. Läst 18 juli 2021.
- ↑ ”Two Decades of Hypergiant Research”. festschrift. http://alobel.freeshell.org/festschrift.pdf.
- ↑ ”Sterrenkundige en bedenker woord 'oerknal' Kees de Jager overleden” (på Dutch). nos.nl. NOS. 28 May 2021. https://nos.nl/artikel/2382626-sterrenkundige-en-bedenker-woord-oerknal-kees-de-jager-overleden.
- 1 2 ”Sterrenkundige Kees de Jager (100) overleden” (på Dutch). nhnieuws.nl. NH Nieuws. 28 May 2021. https://www.nhnieuws.nl/nieuws/286451/sterrenkundige-kees-de-jager-100-overleden.
- ↑ Yaskell, S. H., Grand Phases On The Sun: The case for a mechanism responsible for extended solar minima and maxima (Trafford: 2013)
- 1 2 de Jager, Kees (1 April 2016). ”Solar activity and its influence on climate”. Netherlands Journal of Geosciences 87 (3): sid. 7. https://www.cambridge.org/core/journals/netherlands-journal-of-geosciences/article/solar-activity-and-its-influence-on-climate/A6067FE54FCC7BB44E28E449BA260BD5.
- 1 2 Thomas Farmer, G.; Cook, John (2012). Climate Change Science: A Modern Synthesis. Springer Publishing. Sid. 14, 475–476. ISBN 978-94-007-5756-1.
- ↑ Lee, Adam (7 april 2008). ”Popular Delusions IX: Numerology”. Daylight Atheism. Patheos. http://www.patheos.com/blogs/daylightatheism/2008/04/popular-delusions-ix/.
- ↑ de Jager, Cornelis. ”The Holy Bicycle”. Geistige Nanrung Dein Forum. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304073746/http://www.geistigenahrung.org/ftopic2051.html. Läst 2 september 2025.
- ↑ Paulos, John Allen (2009). Irreligion: A Mathematician Explains Why the Arguments for God Just Don't Add Up. Macmillan. ISBN 978-0-8090-5918-8. https://books.google.com/books?id=o0gmTPmlUjMC&q=Xa+Yb+Zc+Wd&pg=PA24. Läst 28 juni 2016.
- ↑ Hars, Florian. ”Radosophie”. Misz. http://www.hars.de/misz/rado.html.
- ↑ Kendrick, Frazier (November 1998). ”Science and Reason, Foibles and Fallacies, and Doomsday”. CSI. Center for Inquirys. http://www.csicop.org/si/show/science_and_reason_foibles_and_fallacies_and_doomsdays.
- ↑ Schmadel, Lutz (2003). Dictionary of Minor Planet Names. Springer Science & Business Media. ISBN 978-3-540-00238-3. https://books.google.com/books?id=KWrB1jPCa8AC&q=%223798+de+Jager%22&pg=PA321.
- ↑ ”About Us”. About Us. World Cultural Council. Arkiverad från originalet den 29 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190629135114/https://www.consejoculturalmundial.org/about-us/. Läst 2 september 2025.
- ↑ ”Randverschijnselen in de wetenschap – Liber amicorum voor Kees de Jager”. Stichting Skepsis website. Stichting Skepsis. http://skepsis.nl/boeken/sn13/.
- ↑ Mahner, Martin (February 2002). ”10th European Skeptics Congress: Rise and Development of Paranormal Beliefs in Eastern Europe”. Skeptical Inquirer (CSICOP) 26 (1). http://www.csicop.org/si/show/10th_european_skeptics_congress_rise_and_development_of_paranormal_beliefs_. Läst 28 oktober 2014.
- ↑ Kreidler, Marc (3 april 2019). ”Fellows and Staff | Skeptical Inquirer”. Fellows and Staff | Skeptical Inquirer. https://skepticalinquirer.org/fellows-and-staff/.
- ↑ Farha, Bryan (2007). Paranormal Claims: A Critical Analysis. University Press of America. ISBN 978-0-7618-3772-5. https://books.google.com/books?id=tzEdpR4gizsC&q=%22cornelis+de+jager%22+astronomer&pg=PA70.
- ↑ ”Deniers are not Skeptics”. CSI. Center for Inquiry. 5 December 2014. http://www.csicop.org/news/show/deniers_are_not_skeptics.
- ↑ Flynn, Tom (September 1996). ”World Skeptics Congress Draws Over 1200 Participants”. CSI. Center for Inquiry. http://www.csicop.org/sb/show/world_skeptics_congress_draws_over_1200_participants.
- ↑ ”Cornelis de Jager”. Cornelis de Jager. Royal Netherlands Academy of Arts and Sciences. Arkiverad från originalet den 19 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171019220319/https://www.knaw.nl/en/members/members/4303. Läst 2 september 2025.
- ↑ ”Cornelis de Jager”. Cornelis de Jager. Academia Europaea. https://www.ae-info.org/ae/Member/Jager_Cornelis.
- ↑ ”Recipients of the Karl Schwarzschild Medal”. The AG. Astronomische Gesellschaft German Astronomical Society. Arkiverad från originalet den 16 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160816172243/http://www.astronomische-gesellschaft.org/en/die-ag/awards/recipients-of-the-karl-schwarzschild-medal. Läst 2 september 2025.
- ↑ ”Short cv of C. de Jager”. Short cv of C. de Jager. Cornelis de Jager. http://www.cdejager.com/about/.
- ↑ ”Previous winners of the George Ellery Hale Prize”. Solar Physics Division. American Astronomical Society. Arkiverad från originalet den 13 augusti 2013. https://web.archive.org/web/20130813092340/http://spd.aas.org/halepc.html. Läst 2 september 2025.
- ↑ Kurtz, Paul (1990). ”Skepticism in Europe: Brussels Conference Tackles Diverse Issues”. Skeptical Inquirer 15 (2): sid. 221.
- ↑ Lutz, Schmadel (2003). Dictionary of Minor Planet Names, Volume 1. Springer. ISBN 978-3-540-00238-3. https://books.google.com/books?id=VoJ5nUyIzCsC&q=%223798+de+Jager%22&pg=PA321. Läst 28 juni 2016.
- ↑ ”2021 Kees de Jager Prize”. 2021 Kees de Jager Prize. Springer Nature. https://www.springer.com/journal/11207/updates/19650756/.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Cornelis de Jager.- Cornelis de Jager homepage (archive)
|
