Dag Hartelius

Dag Hartelius
Dag Hartelius 2008.
Född8 november 1955 (70 år)
Härnösands församling, Sverige
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningDiplomat, generaldirektör, kabinettssekreterare
Befattning
Sveriges ambassadör i Estland (2003–2008)
Sveriges ambassadör i Polen (2008–2010)
Sveriges ambassadör i Ungern (2019–2023)
Kabinettssekreterare (2024–)
ArbetsgivareUtrikesdepartementet (1985–1997)
EastWest Institute (1997–1999)
Utrikesdepartementet (1999–2013)
Försvarets radioanstalt (2013–2019)
Utrikesdepartementet (2019–2023)
Statsrådsberedningen (2023–2024)
Utmärkelser
Hans Majestät Konungens medalj i guld av 12:e storleken i Serafimerordens band (2023)
Kommendör med stjärna av Republiken Polens förtjänstorden
Redigera Wikidata

Dag Hartelius, född 8 november 1955 i Härnösand, är en svensk ämbetsman och diplomat. Sedan 10 september 2024 är Hartelius kabinettssekreterare vid Utrikesdepartementet.

Biografi

Hartelius avlade filosofie kandidatexamen i statskunskap vid Uppsala universitet 1979. Efter examen anställdes han som forskningsassistent på institutionen för Öststatsstudier vid universitetet, och påbörjade samtidigt förberedande forskarstudier.[1][2]

Åren 1981–1985 arbetade Hartelius med beredskaps- och försvarsfrågor, först som handläggare vid Krisberedskapsmyndigheten och därefter som analytiker vid Försvarsstaben.[1]

Från 1985 har Dag Hartelius varit anställd vid Utrikesdepartementet. Efter att han tjänstgjort vid UD i Stockholm stationerades han 1986–1987 som konsul vid Sveriges generalkonsulat i Leningrad. Han var därefter förste ambassadsekreterare vid ambassaden i Moskva (1987–1989) respektive vid den svenska beskickningen i Berlin (1989–1991), innan det var dags för en ny tjänstgöring vid departementet i Stockholm.[1]

Under åren 1991–1994 var Hartelius departementsråd vid enheten för Baltikum och Ryssland. Från 1994 var Dag Hartelius ambassadråd med ansvar för politiska frågor vid Sveriges ambassad i London. Han lämnade utrikesdepartementet 1997 för en tjänst som biträdande direktör och chef för programmet för europeisk säkerhetspolitik vid EastWest Institute (EWI) i New York, en internationell tankesmedja med fokus på Europa och det forna Östblocket.[1][2]

Han återvände till Utrikesdepartementet i Stockholm 1999–2003 för en tjänst som departmentsråd vid avdelningen för Central- och Östeuropa.[1]

Sedan 2003 har Hartelius tjänstgjort som Sveriges ambassadör vid ambassaden i Tallinn (2003–2008), ambassaden i Warszawa (2008–2010) och som ständig representant vid svenska EU-representationen i Bryssel (2011–2013). Därefter utsågs han till generaldirektör för Försvarets radioanstalt (FRA) åren 2013–2019, innan han återvände till UD och blev ambassadör stationerad vid ambassaden i Budapest (2019–2023).[1][2][3]

Efter att ha lämnat uppdraget i Budapest arbetade Hartelius 2023–2024 återigen som departementsråd, men denna gång med placering i statsrådsberedningen. Den 10 september 2024 meddelande utrikesminister Maria Malmer Stenergard att regeringen Kristersson utsett Hartelius till ny kabinettssekreterare.[3]

År 2007, under tiden som svensk ambassadör i Estland, deltog Dag Hartelius i underhållningsprogrammet Tantsud tähtedega, som är den estniska motsvarigheten till programkonceptet Let's Dance.[4]

Bibliografi i urval

  • Christensen, Johnny (1980). Sovjetsamhället : en uppslagsbok. Översättare: Hartelius, Dag. Lund: Liber Läromedel. ISBN 9140302466 
  • Hartelius, Dag (1993). Ryssland och dess regioner: sönderfall eller sammanhållning. Stockholm: Utrikespolitiska institutet. ISBN 917182863X 
  • Hartelius, Dag; Arbatov, Alexei G; Kaiser, Karl; Legvold, Robert (1999) (på engelska). Eurasia in the 21st Century: Ther Total Security Environment. Routledge. ISBN 9780765604354 
  • Hartelius, Dag (2000). ”Kaliningrad: a European challenge”. i Baxelndale, James; Dewar, Stephen; Gowan, David (på engelska). The EU & Kaliningrad. London, Storbritannien: Federal Trust for Education and Research. sid. 223–230. ISBN 0901573183 

Utmärkelser

  • Sverige H.M. Konungens medalj i 12:e storleken med Serafimerordens band, med motiveringen ”För betydelsefulla insatser inom svensk stats- och utrikesförvaltning”.[5]

Noter