Daniel Nyblin

Daniel Nyblin var son till skulptören Carl Petter Anton Dyrendahl Nyblin (1818–83) och Petronella Pedersen (1837–81). Vid femton års ålder började han studera fotografering vid Den Norske geographiske Opmaalings fotoateljé i Kristiania (nuvarande Oslo), där han fick grundlig teknisk utbildning i fotografi, som då användes bland annat för kartframställning och litografiskt tryck. Därefter företog han studieresor till Köpenhamn och New York och arbetade som fotograf i Drammen.^[7]

Hösten 1875 flyttade Nyblin till Helsingfors, där han anställdes vid den danskfödde fotografen Charles Riis' ateljé. Han ledde verksamheten under perioder då Riis vistades utomlands. År 1877 grundade Nyblin sin egen ateljé, Atelier Nyblin, på Fabiansgatan^(fi) 27 i Helsingfors. I ateljén bistods han av sina bröder, fotograferna Holger Nyblin (1864–1910) och Thorvald Nyblin (1871–1942), samt kusinen Georg Nyblin. Redan under det första verksamhetsåret hade ateljén närmare tusen kunder, och den blev snart en av stadens ledande fotoateljéer.^[8][7]

Nyblin fotograferade kända kulturpersonligheter och nationalromantiska landskap och interiörer samt utförde reproduktioner av konstverk. Han samarbetade med bokhandlaren G.W. Edlund och fotograferade regelbundet Finska konstföreningens utställningar. År 1883 utgavs albumet Finsk konst – Suomen taide, av Nyblin och Edlund, med fotografiska konstreproduktioner. Han var även tidigt engagerad i teaterfotografi och tog sina första scenbilder 1886. Under slutet av 1800-talet etablerade Nyblin filialer i Viborg, Åbo, Björneborg och Vasa.^[7]

År 1890 öppnade han en affär för fotoutrustning i anslutning till sin ateljé, som pryddes av ett stort antal av hans egna landskapsfotografier från Finland. Fotobutiken ombildades 1904 till aktiebolag och levde vidare som butikskedjan Foto-Nyblin. Atelier Nyblin fortsätter sin verksamhet i släktens ägo som Finlands äldsta fotostudio.^[9][10]

Nyblin följde noggrant den tekniska utvecklingen inom fotografin och främjade den både som amatörverksamhet och yrke. I februari 1889 grundade han Amatörfotografklubben i Helsingfors, Nordens äldsta ännu aktiva fotoklubb. Han verkade som föreläsare och lärare, och förmedlade genom sina kontakter med utländska tillverkare och facktidskrifter ny teknik och kunskap till finländska fotografer.^[7] År 1897 tog han initiativet till den fackliga organisationen Finlands fotografers förbund.^[9]

Nyblin framträdde även som målare och deltog i konstutställningar på Ateneum, där han också blev bekant med bildkonstnärer som han fotograferade.^[9]

Han spelade en central roll i organiseringen av de första allmänna fotoutställningarna i Finland, bland annat den på Ateneum 1903. Nyblin såg utställningsverksamheten som avgörande för fotografins utveckling och status. Han betonade fotografens fria, konstnärliga uttryck snarare än det rent yrkesmässiga hantverket. Nyblin hävdade att fotografin i sig inte automatiskt var konst, utan att konstnärskapet låg hos fotografen. Vid sekelskiftet 1900 var han en av de centrala teoretikerna inom finländsk piktorialism och en pionjär för ädeltrycksmetoder.^[8][7]

Mellan 1901 och 1905 var Nyblin redaktör för tidskriften Fotografiskt Allehanda^(fi). Därefter grundade han den tvåspråkiga tidskriften Nyblins magasin – Nyblinin tietolipas (1906–1910), som blev ett viktigt forum för teknisk utbildning och debatt om fotografins ställning och roll. Han medverkade även i utländska facktidskrifter.^[7]

Efter hustrun Weras död 1904 drog Nyblin sig tillbaka från affärsverksamheten och ägnade sig åt fotografering, skrivande och studier av tryckteknik. År 1916 drabbades han av en allvarlig hjärnblödning, från vilken han aldrig helt återhämtade sig.^[8][7]

Nyblins fotografiska verk finns bevarade i ett tjugotal finska museer och arkiv, bland annat Museiverket, Finlands fotografiska museum och Helsingfors stadsmuseum, med sammanlagt tusentals porträtt-, landskaps- och dokumentärfotografier.^[8]

Nyblin gifte sig 1877 med Wera Pautow (1855–1904).^[7]