David Stockman
| David Stockman | |
 | |
| Född | 30 november 1879[1] Göteborg, Sverige |
|---|---|
| Död | 2 december 1951[1] (72 år) Stockholm |
| Begravd | Sandsborgskyrkogården |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Operasångare[2], målare, skulptör |
| Arbetsgivare | Kungliga Operan |
| Utmärkelser | |
| Norska kungens förtjänstmedalj i guld (1934)[3] | |
| Redigera Wikidata | |
David Georg Stockman, född 30 november 1879 i Göteborg, död 2 december 1951 i Sofia församling i Stockholm, var en svensk hovsångare (tenor), målare och skulptör.
Biografi
David Stockman var son till emigrationsombudsmannen Peter Herman Alfrid Stockman och Erika Christina Olsson och från 1922 gift med Helny Maria Vilhelmina Westerberg. Stockman utbildade sig först till möbelskulptör och tilldelades en silvermedalj för sitt konsthantverk vid Stockholmsutställningen 1897. Efter att han flyttat till Stockholm fick han anställning vid Emil Lindens operettsällskap och efter turnéer och sångstudier i in- och utlandet debuterade han vid Kungliga Teatern 1906 som Wilhelm Meister i Mignon. Bland roller märks titelrollerna i Gounods Faust, Romeo och Julia samt Offenbachs Hoffmanns äventyr. En annan roll var Don José i Bizets Carmen. Han tillförde repertoaren även tyngre partier som titelrollen i Wagners Lohengrin, Walther von Stoltzing i Mästersångarna i Nürnberg och titelrollen i Parsifal. Han var engagerad vid teatern fram till 1942 och därefter verksam som sångpedagog och konstnär.
Som konstnär medverkade han med bilkonst i bland annat Skådespelarnas egen utställning som visades på Fahlcrantz konstsalong i Stockholm 1937. Några andra som också medverkade vid den utställningen var sångaren Arvid Petersén och operasångaren Gustaf Sjöberg.
David Stockman är begravd på Sandsborgskyrkogården i Stockholm.[4]
Priser och utmärkelser
Roller (ej komplett)
| År | Roll | Produktion | Regi | Teater |
|---|---|---|---|---|
| 1934 | Niccolò Paganini | Paganini Paul Kneppler, Beda Jenbach och Franz Lehár | Harry Stangenberg | Oscarsteatern[5] |
Diskografi
- Erik i Den flygande holländaren. 1912. Wagner in Stockholm. Bluebell ABCD 091
Referenser
- Hagman, Bertil (1991). ”Tenoren med silverrösten : 40 år sedan David Stockman gick bort”. OV-revyns årsbok (Stockholm : Operavännerna, 1989-1998) 1990/91,: sid. 131-143. ISSN 1100-8415. ISSN 1100-8415 ISSN 1100-8415. Libris 8196006
- Sohlmans musiklexikon : nordiskt och allmänt uppslagsverk för tonkonst, musikliv och dans. 4, Oratorium-Öververk. Stockholm: Sohlman. 1952. sid. 942. Libris 8198861
- Svenskt konstnärslexikon del V, sid 270, Allhems Förlag, Malmö. Libris 8390293
Noter
- 1 2 David Stockman, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 20297, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Musikverkets auktoritetsdatabas, 6 oktober 2017, läs online, läst: 6 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.kongehuset.no .[källa från Wikidata]
- ↑ SvenskaGravar
- ↑ Rosengren, Margit (1948). Oförgätligt glada stunder...: Ett livs roman i få sekunder. Stockholm: C. E. Fritzes bokförlag AB. sid. 198. Libris 784760