Delta IV Heavy
| Delta IV Heavy | |
 | |
| Fakta | |
|---|---|
| Tillverkare | Boeing IDS United Launch Alliance |
| Land | USA  |
| Mått | |
| Höjd | 77,2 m |
| Diameter | 5,0 m |
| Massa | 733 000 kg |
| Antal steg | 2+ st |
| Kapacitet | |
| Nyttolast till LEO | 28,790 kg |
| Nyttolast till GTO | 14,220 kg |
| Familj | |
| Familj | Delta |
| Historik | |
| Status | Avvecklad |
| Uppskjutningsplatser | SLC-37B, Cape Canaveral SFS SLC-6, Vandenberg SFB |
| Uppskjutningar | 16 |
| Lyckade | 15 |
| Delvis misslyckade | 1 |
| Jungfrufärd | 21 december 2004 |
| Sista färd | 9 april 2024 |
| Boosters - | |
| Antal boosters | 2 |
| Motorer | 1 RS-68 |
| Kraft | 312,8 kN |
| Specifik impuls | 410 s |
| Bränntid | 249 sekunder |
| Bränsle | LH2/LOX |
| Första steget - Delta IV CBC | |
| Motorer | 1 RS-68 |
| Kraft | 3140 kN |
| Specifik impuls | 412 s |
| Bränntid | 328 sekunder |
| Bränsle | LH2/LOX |
| Andra steget - | |
| Motorer | 1 RL-10B-2 |
| Kraft | 110 kN |
| Specifik impuls | 462 s (4,53km/s) |
| Bränntid | 1,125 sekunder |
| Bränsle | LH2/LOX |
Delta IV Heavy (Delta 9250H) var en tung flerstegsraket, den största typen i Delta IV-serien. De tillverkades av United Launch Alliance och den första uppskjutningen ägde rum 2004.[1] Raketens sista uppskjutning utfördes 2024 och ULA ersätter raketen med Vulcan Centaur.[2] När den pensionerades var den världens tredje mest kapabla raket i drift efter SLS och SpaceX Falcon Heavy med tanke på lyftkapacitet[3][4].
Uppdrag
| Datum | Nyttolast[5] | Uppskjutningsplats | |
|---|---|---|---|
| 1 | 21 december 2004 | DemoSat, Sparkie / 3CS-1 and Ralphie / 3CS-2 | Cape Canaveral SLC-37B |
| 2 | 11 november 2007 | DSP-23 Defense Support Program | Cape Canaveral SLC-37B |
| 3 | 18 januari 2009 | Orion 6 / Mentor 4 (USA-202 / NROL-26) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 4 | 21 november 2010 | Orion 7 / Mentor 5 (USA-223 / NROL-32) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 5 | 20 januari 2011 | KH-11 Kennen 15 (USA-224 / NROL-49) | Vandenberg SLC-6 |
| 6 | 29 juni 2012 | Orion 8 / Mentor 6 (USA-237 / NROL-15) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 7 | 28 augusti 2013 | KH-11 Kennen 16 (USA-245 / NROL-65) | Vandenberg SLC-6 |
| 8 | 5 december 2014 | Orionkapsel Exploration Flight Test 1 (EFT-1) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 9 | 11 juni 2016 | Orion 9 / Mentor 7 (USA-268 / NROL-37) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 10 | 12 augusti 2018 | Parker Solar Probe +Star 48 | Cape Canaveral SLC-37B |
| 11 | 19 januari 2019 | KH-11 Kennen 17 (NROL-71) | Vandenberg SLC-6 |
| 12 | 11 december 2020 | Orion 10 / Mentor 8 (USA-268/ NROL-44) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 13 | 26 april 2021 | KH-11 Kennen 188 (NROL-82) | Vandenberg, SLC-6 |
| 14 | 24 september 2022 | KH-11 Kennen 19 (NROL-91) | Vandenberg, SLC-6 |
| 15 | 22 juni 2023 | Orion 11 (NROL-68) | Cape Canaveral SLC-37B |
| 16 | 9 april 2024 | Orion 12 (NROL-70) | Cape Canaveral SLC-37B |
Se även
Källor
- ↑ "Boeing Delta IV Heavy Achieves Major Test Objectives in First Flight" Arkiverad 19 april 2012 hämtat från the Wayback Machine., Boeing, 2004, accessed March 22, 2012
- ↑ ”Delta IV Heavy NROL-70” (på amerikansk engelska). www.ulalaunch.com. https://www.ulalaunch.com/missions/archived-launched/delta-iv-heavy-nrol-70. Läst 13 februari 2026.
- ↑ ”Falcon Heavy” (på engelska). 15 november 2012. Arkiverad från originalet den 6 april 2017. https://web.archive.org/web/20170406182002/http://www.spacex.com/falcon-heavy. Läst 11 februari 2018.
- ↑ ”Mission Status Center”. SpaceflightNow. Arkiverad från originalet den 7 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181007050039/https://spaceflightnow.com/delta/d364/status.html. Läst juli 2014. ”"The ULA Delta 4-Heavy is currently the world’s largest rocket, providing the nation with reliable, proven, heavy lift capability for our country's national security payloads from both the east and west coasts."”
- ↑ Krebs, Gunter. ”Delta-4”. Gunter's Space Page. http://space.skyrocket.de/doc_lau/delta-4.htm. Läst 13 februari 2026.