Dirk Jan de Geer

Dirk Jan de Geer
Född	14 december 1870[1][2][3] Groningen
Död	27 november 1960[4] (89 år) Soest, Nederländerna
Medborgare i	Konungariket Nederländerna
Utbildad vid	Universitetet i Utrecht
Sysselsättning	Politiker, advokat, journalist, författare[5]
Befattning
Municipal councillor of Rotterdam Representanthusledamot i Nederländerna, Schiedam (1907–1921)[6][7][8] Member of the Provincial Executive of South Holland (1908–1920)[8] Arnhems borgmästare (1920–1921)[8] Nederländernas finansminister (1921–1923)[8] Representanthusledamot i Nederländerna (1922)[8] Nederländernas inrikes- och kungarikesminister (1925–1926)[8] Nederländernas premiärminister (1926–1929)[8] Nederländernas finansminister (1926–1933)[8] Representanthusledamot i Nederländerna (1933–1939)[8] Minister van staat (1933–1947)[8] Member of the States-Provincial of South Holland (1935–1939)[8] Formator (1939)[9][8] Nederländernas finansminister (1939–1940)[8] Nederländernas premiärminister (1939–1940)[8]
Politiskt parti
Kristliga Historiska Unionen[7][6]
Barn	Eddy de Geer van Oudegein (f. 1907)
Föräldrar	Lodewijk de Geer[10] Petronella Elisabeth Beckeringh[10]
Redigera Wikidata

Dirk Jan de Geer, född 14 december 1870 i Groningen, död 28 november 1960 i Soest, var en konservativ nederländsk politiker. Han var premiärminister i Nederländerna 1926–1929 och 1939–1940.

de Geer blev juris doktor i Utrecht 1895. Han var borgmästare i Arnhem 1907–1922 och medlem av generalstaternas andra kammare som representant för det kristligt-historiska partiet. År 1922 inträdde han som finansminister i Charles Ruijs de Beerenbroucks ministär men avgick i augusti 1923 på grund av meningsskiljaktigheter rörande ett flottanslag. Augusti-november 1925 var han inrikesminister och jordbruksminister i Hendrikus Colijns ministär. 4 mars 1926 trädde han i spetsen för en expeditionsministär, inom vilken han även övertog finansministerposten. Regeringen satt till augusti 1929, då den avlöstes av Beerenbroucks, i vilken de Geer ingick som finansminister. Han misslyckades 1940 med ett försök att förhandla fram ett fredsavtal mellan Tyskland och Storbritannien. Efter den tyska ockupationen följde han först drottning Vilhelmina i exil, men återvände snart. Efter kriget fråntogs han flera utmärkelser, exempelvis hederstiteln statsminister.

• Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.