Edward Stillingfleet

Edward Stillingfleet
Född	17 april 1635[1][2] Cranborne[2], Storbritannien
Död	27 mars 1699[1][2] (63 år) Westminster[2]
Medborgare i	England
Utbildad vid	St John's College
Sysselsättning	Anglikansk präst, protestantisk geistlig[3], teolog[4], evangelisk teolog[5], författare, biskop[4]
Befattning
Chaplain to the Sovereign Dean of St Paul's (1678–1689) Biskop i Worcester (1689–1699)
Barn	Edward Stillingfleet (f. 1660)
Redigera Wikidata

Edward Stillingfleet, född den 17 april 1635, död den 27 mars 1699, var en engelsk teolog och biskop i Worcester, farfar till Benjamin Stillingfleet.

Stillingfleet blev under sin studietid i Cambridge påverkad av de arminianiserande högkyrkoteologerna kring ärkebiskop Laud (Chillingworth med flera), med deras krav på dogmatisk vidhjärtenhet mot alla, som ville underordna sig episkopalordningen: "comprehension". Stillingfleet gick ännu längre och sökte i sin viktiga skrift Irenicum (1659) åstadkomma en utjämning mellan presbyterianer, independenter och episkopaler; han fasthöll episkopalordningen, men frånkände den gudomlig rätt.

Från 1657 var han kyrkoherde i Sutton, Bedfordshire och vann genom sin ädla personlighet och sina skrifter (bland andra ett anti-jesuitiskt försvar för Lauds statskyrka, 1664) sådant anseende, att han 1664 kallades till London, där han 1678 blev domprost i S:t Paul. Tidtals sökte Karl II forma sin religionspolitik efter Stillingfleets comprehension-ståndpunkt.

Med Jakob II:s katolska politik kom Stillingfleet i strid; efter Jakobs störtande (1688) upphöjdes han till biskop av Worcester. Under de sista åren skadade han sitt anseende genom ett angrepp i flera skrifter mot Locke (1696-97). Genom att söka undvika dogmatismen och den därur härrörande intoleransen och i stället betona det väsentliga i kristendomen i arminiansk anda, det förnuftiga och praktiska, blev han liksom sin vän Tillotson vägröjare för Broad church och latitudinarismen. Richard Bentley utgav 1700-01 hans samlade skrifter, jämte en biografi.