Eero Erkko
| Eero Erkko | |
| |
| Född | 18 maj 1860[1] Orimattila, Finland |
|---|---|
| Död | 14 oktober 1927 (67 år) Helsingfors |
| Begravd | Sandudds begravningsplats[2] |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Normallyceum i Helsingfors Helsingfors universitet |
| Sysselsättning | Politiker[3], journalist |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag Finlands 1:a riksdag, Nylands valkrets (1907–)[4] | |
| Politiskt parti | |
| Ungfinska partiet[4] Framstegspartiet | |
| Maka | Maissi Erkko |
| Barn | Eljas Erkko (f. 1895) Paavo Erkko (f. 1896) Eero O. Erkko (f. 1899) |
| Släktingar | Juho Heikki Erkko (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Kommendörstecknet av I klass av Finlands Vita Ros’ orden (1919)[5] | |
| Redigera Wikidata | |
Eero Erkko, född 18 maj 1860 i Orimattila, död 14 oktober 1927 i Helsingfors, var en finländsk tidningsman och politiker.[6] Han grundade 1889 det ungfinska språkröret Päivälehti och blev senare chefredaktör för dess efterföljare Helsingin Sanomat. Under förtrycksperioderna i Finland var Erkko en av ledarna för det passiva motståndet mot förryskningen och landsförvisades 1903. Han var lantdagsman från 1894, riksdagsman 1907–1919 och innehade tre ministerposter i regeringen 1918–1920. Han var bror till J.H. Erkko, far till Eljas Erkko och farfar till Aatos Erkko.
Bakgrund och studier
Erkko inledde sin skolgång i elementarskolan i Viborg, där brodern J.H. Erkko var lärare och sedermera föreståndare. Han avlade studentexamen 1880 och inskrevs vid universitetet i Helsingfors, där han först planerade att studera matematik men senare övergick till juridik. På grund av bristande medel fortskred studierna inte i önskad takt, och Erkko avbröt dem för en bana som publicist.[6]
Tidningsman och motståndsman
Eero Erkko var redaktör för Keski-Suomi i Jyväskylä 1885-87. Päivälehti, som han grundade 1889, var språkrör för det ungfinska partiet, och Erkko var dess förste huvudredaktör 1889-1900.[6] Under förtrycksperioderna i Finland var han en av ledarna för passivt motstånd och ledde kagalens underjordiska publikationsverksamhet efter 1900. Han tvingades efter krav från Nikolaj Bobrikov att avgå som redaktör och landsförvisades 1903; sommaren 1904 indrogs Päivälehti för gott.[6]
Under landsförvisningen slog sig Erkko ner i New York, där han grundade veckotidningen Amerikan Kaiku samt drev boktryckeri och bokhandel. Han var även med och grundade Amerikafinländarnas centralförbund (Amerikansuomalaisten keskusliitto), som upprätthöll förbindelser med hemlandet.[6] År 1905 återvände Erkko till Finland. Helsingin Sanomat, Päivälehtis efterföljare, hade börjat utkomma i oktober 1904. Erkko blev styrelseordförande för aktiebolaget Sanoma 1906 och senare på nytt huvudredaktör för tidningen, en post han med avbrott innehade resten av sitt liv.[6]
Politisk verksamhet
Erkko var en av grundarna av Ungfinska partiet 1894 och tillhörde sedan även Framstegspartiets ledning. Han var lantdagsman i borgarståndet från 1894 och invaldes i den första enkammarlantdagen 1906; han satt i riksdagen 1907-1919.[6] Under nästan hela perioden från 1906 ledde han det ungfinska partiet, där han företrädde vänsterfalangen i den hårda interna striden mellan "svalor" och "sparvar" som pågick från 1908.[6]
Under inbördeskriget satt Erkko tillsammans med Santeri Ivalo större delen av tiden i fängelse på Skatudden i Helsingfors. Efter kriget anlitades hans sakkunskap i riksdagens grundlagsutskott, och som K.J. Ståhlbergs vapendragare var han en aktiv förespråkare för det republikanska statsskicket i striden mot monarkisterna.[6] Han var socialminister 1918-19, kommunikationsminister 1919, samt handels- och industriminister 1919-20.[6]
Helsingin Sanomat efter 1920
Efter ministertiden återvände Erkko 1920 till Helsingin Sanomats redaktion och gick helt in för att utveckla tidningen. Med en moderniserad utrikesredaktion och flera andra reformer fördubblades upplagan på kort tid. Erkko blev styrelseordförande och största aktieägare i tidningsbolaget. När hans krafter började svika bad han sin äldste son Eljas Erkko att överta hans post i redaktionen.[6]
Familj
Erkko gifte sig 1894 med den tolv år yngre Maria Aurora ("Maissi") Holländer från Åbo.[6] Han var bror till J.H. Erkko, far till Eljas Erkko och farfar till Aatos Erkko.
Han är begravd på Sandudds begravningsplats i Helsingfors.[7]
Utmärkelser
Källor
- Erkko, Eero i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1923)
- ”Erkko, Eero”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4195-1416928956801
Noter
- ↑ Eero Erkko, Biografiskt lexikon för Finland, Svenska litteratursällskapet i Finland, Biografiskt Lexikon för Finland ID (urn.fi): 4195-1416928956801, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ läs online, www.helsinginseurakunnat.fi .[källa från Wikidata]
- ↑ Riksdagsledamöterna, Finlands riksdag, Id för finländska riksdagsledamöter: 910345, läst: 3 april 2022.[källa från Wikidata]
- 1 2 Vuoden 1907 eduskuntavaaleissa valitut kansanedustajat (på finska), justitieministeriet, läs online, läst: 29 maj 2017.[källa från Wikidata]
- 1 2 Korkeimpien suomalaisten kunniamerkkien haltijat 1918–1969, Tietosanakirja-osakeyhtiö, 1970, s. 29, läs online.[källa från Wikidata]
- 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 ”Erkko, Eero”. Biografiskt lexikon för Finland. Helsingfors: Svenska litteratursällskapet i Finland. 2008–2011. URN:NBN:fi:sls-4195-1416928956801
- ↑ ”Hietaniemen hautausmaa – merkittäviä vainajia”. Helsingin seurakuntayhtymä. https://www.helsinginseurakunnat.fi/material/attachments/hautausmaat/hietaniemi/w8GZkM0y7/Hietaniemen_merkittavia_vainajia.pdf. Läst 12 juli 2016.
Vidare läsning
- ”Erkko, Eero”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 147. ISBN 951-717-714-3
|
