Elof Lundberg
| Elof Lundberg | |
| |
| Född | 31 mars 1872 |
|---|---|
| Död | 12 augusti 1945 (73 år) |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Ingenjör |
| Barn | Gustaf Lundberg (f. 1901)[1] |
| Föräldrar | Johan Olof Lundberg[2] |
| Redigera Wikidata | |
Elof Carl Hjalmar Lundberg, född 31 mars 1872 i Ystad, död 12 augusti 1945 i Saltsjöbaden, var en svensk ingenjör och uppfinnare.
Elof Lundberg var son till bruksägaren Johan Olof Lundberg. Han avlade mogenhetsexamen i Stockholm 1889 och utexaminerades från Tekniska högskolans fackavdelning för maskinbyggnad och mekanisk teknologi 1894. Han var ingenjör vid Bruzaholms bruks AB i Småland 1894–1900 och för Nya Bruzaholms AB 1914–1917. För att trygga bränsletillförseln under första världskriget uppfann Lundberg en metallsmältugn som matades med bränsleavfall. År 1917 bildades AB Svenska metallsmältugnen i Stockholm för att exploatera hans uppfinning och Lundberg var VD för bolaget 1917–1919. Bosatt i Saltsjöbaden från 1917 bedrev han från 1920 konsulterande ingenjörs- och uppfinnarverksamhet. Särskilt inriktade han sig på sanitetsteknik, där hans insatser i hög grad bidrog till utvecklingen. Han kom att inregistrera ett par hundra patent på sina många uppfinningar. Elof Lundberg är begravd på Skogsö kyrkogård.
Källor
- Lundberg, Elof i Svenska män och kvinnor (1949)
- Lundberg, Elof Carl Hjalmar på SvenskaGravar.se
- ↑ Vem är det 1957, 1957, s. 623, läs online.[källa från Wikidata]
- ↑ Nils Bohman (red.), Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok. 5 Lindorm–O, vol. 5, Albert Bonniers Förlag, 1949, s. 100, läs online.[källa från Wikidata]
