Elof Risebye

Elof Risebye
FöddElof Christian Jensen
3 april 1892[1][2][3]
Frederiksberg[4], Danmark
Död11 juli 1961[2][1] (69 år)
Köpenhamn[4]
Medborgare iKonungariket Danmark
Utbildad vidDet Kongelige Danske Kunstakademi
SysselsättningMålare
ArbetsgivareDet Kongelige Danske Kunstakademi
Utmärkelser
Eckersbergmedaljen (1942)[5]
Riddare av Dannebrogorden (1951)[4]
Thorvaldsenmedaljen (1952)[5]
Riddare av första klass av Dannebrogorden (1957)[4]
Redigera Wikidata

Elof Christian Risebye, född Jensen 3 april 1892 på Frederiksberg, död 11 juli 1961 i Köpenhamn, var en dansk målare och konstprofessor.

Bakgrund

Elof Risebye var son till glasmästaren och köpmannen Eduard Christian Jensen (1862-1928) och Pauline Andersen (1878-1948).[6] När han var åtta år flyttade han med familjen till USA och var elev på Art Institute of Chicago (1910-1912).[6] Efter hemkomsten till Danmark 1913 antogs han som elev på Det Kongelige Danske Kunstakademi i oktober 1914 med Viggo Johansen och Julius Paulsen som lärare.[6] Åren 1919-21 fick han undervisning i dekoration av Joakim Skovgaard.[6] Tillsammans med denne utförde han dekorativa arbeten i Lunds domkyrka och i bröllopssalen i Köpenhamns rådhus (1920), samt fresk- och kalkmålningar i Sindal Kirke.[6]

Efter avslutad utbildning 1921 tilldelades han Carl Jul. Petersen-stipendiet och Kaufmannstipendiet, som han använde till resor.[7] Under år 1922 företog han resor till Prag, Wien, Budapest, Belgrad, Istanbul, Egypten (från Kairo till Assuan), Aten och Italien.[7] Med tiden besökte han också Dresden, Berlin och Paris.[7] Efter sin hemkomst upprättade han en privat konstskola tillsammans med Paul Kiærskou och Oluf Gjerløv-Knudsen, som han ledde till 1925.[7] Under denna tid genomförde han kalkmålningar i Vejlby Kirke vid Randers (1923) och Skt. Markus Kirke i Köpenhamn (1924) samt freskmålningar i Gedser Kirkes apsis (1925).[6] Han står också bakom freskerna i Viborgs domkyrka (1942) och mosaikerna vid Det Kongelige Teaters då nya scen (1933-1939).[6] Han blev lärare på Kunstakademiets dekorationsskole 1924 och med åren blev han docent (1945) och professor (1949).[6] Han var samtidigt lärare i frihandsteckning på Kunstakademiets Arkitektskole (1924-30).[7] Därutöver var han ledamot i Akademirådet, ordförande av Kunstnersamfundet och styrelseledamot i Malende Kunstneres Sammenslutning.[8]

Målningar

Utöver dekorationskonsten utförde Risebye även många målningar, ofta präglade av religiösa och mystiska temata.[6] Förlusten av vännen och samarbetspartnern Paul Kiærskou 1933 tog honom hårt och han försökte övervinna chocken och sorgen genom att skildra dessa känslor i sina målningar.[6] Bland dessa finns bildserien Billeder malet ved en Vens Død, bestående av sju målningar i nedstämda färger.[6] Dessa känslor återkommer i målningarna Ved en Kiste (1934), Den sjælesyge (1935), Bøn (två målningar) och den 9 porträtt stora bildserien Sorg.[7] Dessa väckte uppståndelse då han ställde ut i Charlottenborg (1935) och Stockholm (1935-36), vilket gjorde att han tilldelades smeknamnet ”Sorgens målare”.[6] Huvudparten av hans målningar är människoskildringar och han förklarade sin egen konst på följande vis:

” Jag har aldrig kunnat måla det mina ögon såg – utan bara det som jag kände i mitt inre – man kan kalla det för ”Själamåleri”, om man så vill – men mina bilder är upplevda genom det som mötte mig i livet – de har alla varit sanning för mig![6] „

Bland hans religiösa målningar finns Davids Afsked med Jonathan (1926), Søndag i Paradis (1932), Golgatha (1936), bildserien To Engle vandrer mellem Træerne (1932), Nattegæst (1939), bildserien Hyrder i Abruzzerne (1939, bildserie), Svededugen (1941, bildserie), Alle Sjæles Nat (1942), Jorden (1943), Mennesket (1945), Kristus (1946) och To Sjæle (1949, två målningar).[7] Många av dessa är inspirerade från hans många resor i Italien och skildrar ofta känslan av harmoni med alltet, det osägbara och själva livet. Också ockupationen av Danmark och andra världskrigets förödelse skildras i bildserien Besættelse (1945) och målningen Den døde Soldat (1946).[7]

Erkännanden (i urval)

  • Hjelmstjerne-Rosencronestipendiet (1924)
  • Raben-Levetzaustipendiet (1927 & 1933)
  • Carlsons Legat (1936, 1937 & 1938)
  • Zach. Jacobsens Legat (1944)
  • Anckerska legatet (1946)

[Redigera Wikidata]

Källor

Noter

  1. 1 2 Kunstindeks Danmark, Kunstindeks Danmark-ID: 878, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  2. 1 2 RKDartists, RKDartists-ID: 466249, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ↑ Andreas Beyer & Bénédicte Savoy (red.), Artists of the World Online, K.G. Saur Verlag och Walter de Gruyter, , 10.1515/AKL, Artists of the World konstnärs-ID: 00175356.[källa från Wikidata]
  4. 1 2 3 4 5 6 Dansk Biografisk Leksikon, 3. udgave, tredje utgåvan, .[källa från Wikidata]
  5. 1 2 3 4 Weilbachs Kunstnerleksikon.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 ”Elof Risebye”. Dansk Biografisk Leksikon. Gyldendal. http://www.denstoredanske.dk/Dansk_Biografisk_Leksikon/Kunst_og_kultur/Billedkunst/Maler/Elof_Risebye. Läst 6 april 2012.
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 M. Bodelsen & P. Engelstoft (1947). Weilbachs Kunstnerleksikon. Nordisk Forlag. Arkiverad från originalet den 2 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120602173805/http://www.rosekamp.dk/Weilweb/R.htm#Risebye__Elof. Läst 6 april 2012
  8. ↑ Rosekamp, Erik. ”Elof Risebye”. Kraks Blå Bog 1974. LFL's Bladfond. Arkiverad från originalet den 1 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120301181027/http://www.rosekamp.dk/Kraks_BB_1957/R.htm#RISEBYE%20Elof%20professor,%20kunstmaler. Läst 6 april 2012.
Denna artikel är utgiven av Wikipedia. Texten är tillgänglig under Creative Commons Attribution-Share Alike 4.0 om inget annat anges. Ytterligare villkor kan gälla för mediefilerna.