Emil Wichmann

Emil Wichmann
Född	24 augusti 1856[1] Lumijoki[1], Finland
Död	21 februari 1938 (81 år) Helsingfors[1]
Andra namn	Gånge Rolf
Medborgare i	Finland och Storfurstendömet Finland
Utbildad vid	Helsingfors universitet[2] Oulun Lyseo[2]
Sysselsättning	Politiker[3]
Befattning
Ledamot av Finlands riksdag Lektor[2]
Politiskt parti
Svenska folkpartiet i Finland
Utmärkelser
Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden[4] Sankt Stanislausorden, andra klassen[4]
Redigera Wikidata

Viktor Karl Emil Wichmann, känd under pseudonymen Gånge Rolf, född 24 augusti 1856 i Brahestad, död 21 januari 1938 i Helsingfors, var en finlandssvensk pedagog och författare. Han var lektor och sedermera rektor vid Nykarleby svenska seminarium 1883–1916 och framträdde under språkstriden som en av de ledande svensksinnade rösterna inom den österbottniska studentnationen. Hans diktning, präglad av göticism och vikingaromantik, utgjorde en programmatisk motvikt till fennomanin.

Wichmann föddes i Lumijoki som son till kyrkoherden i Brahestad Viktor Vilhelm Wichmann och Emilie Augusta Ophelia Bergstedt. Han gick i skola i Gamlakarleby och Uleåborg och tog studentexamen från gymnasiet i Uleåborg 1877.^[5] Han skrevs samma år in vid universitetet i Helsingfors och blev filosofie kandidat och magister 1882.^[5]

Som medlem av österbottniska nationen involverades Wichmann tidigt i den gryende språkstriden, där han var en av få svensksinnade i en avdelning som annars dominerades av Yrjö Koskinens anhängare.^[5] Under 1870- och 1880-talens språkstrider framträdde han som försvarare av de svenska, germanska, "ariska" idealen mot fennomanin,^[5] och var vid sidan av Axel Olof Freudenthal en samlande gestalt för den akademiska svekomanin.^[5] På hans initiativ bildades våren 1881 den fria studentsammanslutningen U.V. (Uleåborgare, Vasaiter), inom vilken kampen för svenska språkets likställdhet med finskan inom österbottniska nationen sedan fördes.^[5]

Under studietiden vikarierade Wichmann som lärare bl.a. vid Viborgs svenska lyceum, reallyceet i Kuopio, Tavaststjernska flickskolan i Helsingfors och kadettkåren i Fredrikshamn.^[5] I slutet av 1882 förordnades han som nyutexaminerad magister till lektor i historia, geografi och pedagogik vid folkskollärarseminariet i Nykarleby,^[5] där han efterträdde den finsksinnade Bruno Boxström.^{[källa behövs]} Han var lektor vid seminariet 1883–1916, prodirektor 1905–1912 och direktor 1912–1916.^[5] Han invaldes 1885 i stadsfullmäktige i Nykarleby, där han satt i en följd av år.^[5] Han publicerade flera läroböcker och verkade för svensk folkbildning i Finland, framför allt genom föredrag.^[5]

Som företrädare för de svenskspråkiga konstitutionella kretsarna landsförvisades Wichmann under ofärdsåren. Han tvingades ta tjänstledigt och lämna landet i september 1903 och vistades i Stockholm till sommaren 1905, där han verkade som lektor vid bland annat Palmgrenska skolan, Åhlinska flickskolan och Stockholms elementarläroverk.^[5] Efter återkomsten deltog han aktivt i rikspolitiken och invaldes 1908–1909 i lantdagen som Svenska folkpartiets kandidat från Vasa läns norra valkrets. Han var också folktingsman 1918–1919.^[5]

Efter pensioneringen 1916 fortsatte Wichmann som lärare vid Åggelby svenska samskola 1916–1919, tjänsteförrättande arkivarie vid sjöfartsstyrelsen 1919–1923 och tjänsteförrättande äldre lektor vid Ålands lyceum 1927–1929.^[5] Från 1919 var han en flitigt anlitad föreläsare i krigshistoria vid landets svenskspråkiga truppförband, och 1930 anställdes han som biträdande propagandatalare vid Nylands södra skyddskårsdistrikt.^[5] Vid 73 års ålder företog han 1929 tillsammans med dottern Gerda en föreläsningsresa i Förenta Staterna på inbjudan av därvarande finlandssvenska kretsar.^[5]

Wichmann skrev dikter under pseudonymen Gånge Rolf, och han representerade framför allt återuppväckt göticism och vikingaromantik.^[5] Han var ledande inom den österbottniska nationens svensksinnade fraktion.^[5]

Wichmann var två gånger gift: först med Katarina (Karin) Julin och 1921 med Alfhild Maria Brunell.^[5] Han var far till gymnastikläraren och medikalgymnasten Gertrud Wichmann.^{[källa behövs]}

•  Kommendörstecknet av Finlands Vita Ros’ orden^[4]
•  Sankt Stanislausorden, andra klassen^[4]

[Redigera Wikidata]

• ”Wichmann, V.K.E.”. Finlands författare 1809-1916. Helsingfors: Suomalaisen Kirjallisuuden Seura och Svenska litteratursällskapet i Finland. 1993. sid. 850–852. ISBN 951-717-714-3 
• Wichmann, V.K.E. i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0