Emter W.
| Emter W. | |
| Kön | Hingst |
|---|---|
| Född | |
| Död | |
| Färg | Svart |
| Ras | Varmblodstravare |
| Sport | Travsport |
| Aktiva år | 1969–1978 |
| Härstamning | |
| Efter | The Prince |
| Undan | Boras |
| Undanefter | Grand Parade |
| Uppfödare | Lars Eriksson, Nynäshamn |
| Personal | |
| Tränare | Karl-Gustav Holgersson |
| Kusk | Karl-Gustav Holgersson |
| Ägare | Stall Oden och Stall Henriksberg |
| Karriär | |
| Antal starter | 277 st |
| Antal segrar | 47 st |
| Segerprocent | 17 % |
| Startprissumma | 1 037 375 kronor |
| Större segrar i urval | |
| Mälarpriset (1972–1973) Årjängs Stora Heatlopp (1972–1973) Gävle Stora Pris (1975) C.L. Müllers Memorial (1975) Sweden Cup (1977) | |
| Externa länkar | |
| Emter W. hos Svensk Travsport | |
Emter W., född 16 april 1966 i Nynäshamn i Stockholms län, död 1990, var en svensk varmblodig travhäst som tävlade i tio säsonger 1969–1978. Han var en svart hingst med en mankhöjd på 161 centimeter. Emter W. tränades och kördes av Karl-Gustav Holgersson.[1] Tillsammans med Lime Rodney räknas han som den största stjärna som Holgersson tränat.[2]
Karriär
Emter W. var en av Sveriges bästa travhästar under 1970-talet och han tävlade fram till 12 års ålder (till 1978). Han sprang in 1 miljon kronor på 277 starter varav 47 segrar, 45 andraplatser och 45 tredjeplatser. Han tog rekorden 1.15,5K och 1.14,7a*K. Bland hans främsta meriter räknas det dubbla segrarna i Mälarpriset och Årjängs Stora Heatlopp (1972–1973) samt segrarna i Gävle Stora Pris (1975), C.L. Müllers Memorial (1975) och Sweden Cup (1977). Han kom även på andraplats i Hugo Åbergs Memorial (1973) och på tredjeplats i Åby Stora Pris (1973).[1][3] Han deltog i Elitloppet på Solvalla vid tre tillfällen, upplagorna 1972, 1973 och 1976.[4]
Emter W. såldes och exporterades till USA 1974 men återkom till Sverige året därpå.[5] Efter tävlingskarriären var han avelshingst. Han fick totalt 127 registrerade avkommor födda 1974–1990. Vinstrikaste bland dem är Roman Scotch (1982) och Baron Bol (1980).[6]
Stamtavla
| Efter The Prince 1956 |
Victory Song 1943 |
Volomite 1926 |
Peter Volo |
|---|---|---|---|
| Cita Frisco | |||
| Evensong 1925 |
Nelson Dillon | ||
| Taffolet | |||
| Princess Meg 1945 |
Scotland 1925 |
Peter Scott | |
| Roya McKinney | |||
| Margaret Arion 1923 |
Guy Axworthy | ||
| Margaret Parrish | |||
| Undan Boras 1952 |
Grand Parade 1944 |
Nibble Hanover 1936 |
Calumet Chuck |
| Justissima | |||
| Taffy Volo 1930 |
Peter Volo | ||
| Taffolet | |||
| Piccarda 1943 |
The Laurel Hall 1918 |
Peter The Great | |
| Baby Bertha | |||
| Maid McElwyn 1929 |
Mr. McElwyn | ||
| Amy Mainleaf |
Referenser
Noter
- 1 2 "Profil: Emter W.". Svensk Travsport. Läst 11 februari 2018.
- ↑ Wickman, Christoffer (14 januari 2015). "K-G Holgersson slutar som travtränare". Aftonbladet. Läst 11 februari 2018.
- ↑ "Emter W." Arkiverad 12 februari 2018 hämtat från the Wayback Machine.. Svensk Travsport. Läst 11 februari 2018.
- ↑ "Elitloppet: Statistik 1952–2016" Arkiverad 13 juli 2017 hämtat från the Wayback Machine.. Solvalla. Läst 11 februari 2018.
- ↑ Svenska Dagbladet 28 september 1975 sid.27
- ↑ "Emter W.: Avkommor". Svensk Travsport. Läst 11 februari 2018.
Tryckta källor
- Svensk travstambok för varmblodiga hästar, band X (1980) sid.1047 och sid.1366
- Svensk travstambok för varmblodiga hästar, band XV B (hingstdelen, 1991) sid.197–198 och sid.691