Erik Magnus Lindecrantz
| Erik Magnus Lindecrantz | |
| Född | 25 september 1727[1] Hällestads församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 2 november 1788[1] (61 år) Sundsvalls församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[1] |
| Utbildad vid | Uppsala universitet[1] Greifswalds universitet[1] |
| Sysselsättning | Läkare[1] |
| Redigera Wikidata | |
Erik Magnus Lindecrantz, tidigare Lindqvist, född 25 september 1727 i Hällestads församling, Östergötlands län, död 2 november 1788 i Sundsvalls församling, Västernorrlands län, var en svensk läkare. Lindecrantz studerade från 1744 vid Uppsala universitet och från 1754 vid Greifswalds universitet.[2] Han försvarade en avhandling under Carl von Linné 21 december 1753[3]. Under Pommerska kriget var han från 1757 till 1762 andre fältläkare, därefter vice provinsialläkare i Södermanland och sist provinsialläkare i Västernorrland.[4]
Källor
- 1 2 3 4 5 6 7 8 Klas Odén, Östgötars minne : biografiska anteckningar om studerande östgötar i Uppsala 1595-1900, 1902, s. 205, läst: 11 april 2022.[källa från Wikidata]
- ↑ Odén, Klas (1902). Östgötars minne: biografiska anteckningar om studerande östgötar i Uppsala 1595-1900. Stockholm. sid. 205. Libris 8075143
- ↑ Amoenitates Academicae, Canis familiaris
- ↑ Wecko-Skrift för Läkare och Naturforskare, Stockholm 1788, Läkare-Nyheter