Erik Sneckenberg
| Erik Sneckenberg | |
| Född | 8 juni 1634 Nyköping, Sverige |
|---|---|
| Död | 23 januari 1695 (60 år) |
| Begravd | Kristina kyrka |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Ämbetsman |
| Föräldrar | Olof Schnack |
| Släktingar | Jacob Sneckenberg (syskon) Peter Schnack (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Erik Sneckenberg, tidigare Schnack, född 8 juni 1634 i Nyköping, död 23 januari 1695, var en svensk bergmästare.
Biografi
Erik Sneckenberg föddes 1634 i Nyköping. Han var son till borgmästaren Olof Pedersson Schnack i Nyköping och Birgitta Hemmingsdotter. Sneckenberg antogs 1647 till drottning Christinas kansli och därefter vid generalguvernementet i Pommern. Under anställningen vid pommerska guvernementet biträdde han mestadels överproviantmästaren i Stettin. Han reste sedan till Hamburg och lärde sig där barberaryrket, varefter han besåg åtskilliga orter i Tyskland.[1]
Han blev 1654 barberare vid Livgardet, samt 1655 barberare och kammartjänare hos kung Carl X Gustav. Sneckenberg blev 4 december 1660 barberare och rådman i Sala och 3 juni 1675 tillförordnad bergmästare i Nora, Lindes, Grythyttan, Karlskoga och Lekebergs bergslager. Han blev ordinarie bergmästare 13 juli 1675 och adlades 27 september 1684 till Sneckenberg. Han introducerades ätten 1686 i Sveriges Riddarhus som nummer 1066. Sneckenberg blev 22 november 1688 direktör vid Hällefors silververk. Han avled 1695 oc begravdes i Sala stadskyrka.[1]
Familj
Sneckenberg var gift med Marta Christina Schmidt. De fick tillsammans en dotter som var gift med bergsguardien Anders Lorentsson Stockenström vid Sala silververk.[1]
Referenser
Noter
- 1 2 3 Elgenstierna Gustaf, red (1932). Den introducerade svenska adelns ättartavlor 7 Schildt-Sture. Stockholm: Norstedt. sid. 342. Libris 10076761. https://runeberg.org/elgenst/7/0358.html